En oenig hovrätt ändrar tingsrättens bedömning om våldtäkt i Mariestad

Vid tingsrätten åtalade åklagaren tre personer för grov våldtäkt av en målsägande och målsäganden begärde skadestånd av dem. Tingsrätten frikände en av de tilltalade men dömde två av dem för våldtäkt som inte bedömdes som grov, till tre års fängelse, och beslutade att de två skulle betala skadestånd till målsäganden.

I hovrätten ville åklagaren att den tredje tilltalade skulle dömas för våldtäkt som inte var grov eller i andra hand för oaktsam våldtäkt. Åklagaren ville även att hovrätten skulle bedöma åtalet mot de två som dömdes vid tingsrätten som grov våldtäkt och höja straffet. De dömda ville att hovrätten skulle frikänna dem och låta dem slippa betala skadestånd till målsäganden. Målsäganden begärde att hovrätten skulle låta den frikände mannen betala skadestånd.

Målsäganden och de tre tilltalade är överens om att de tilltalade har haft sexuellt umgänge med målsäganden. En avgörande fråga i målet har varit om målsäganden deltagit frivilligt. Hovrätten anser att det är bevisat att målsäganden varit i en särskilt utsatt situation vilket innebär att målsäganden inte deltagit frivilligt eftersom målsäganden inte kunnat ge något samtycke.

För att döma någon för våldtäkt krävs också att gärningsmannen haft uppsåt till att målsäganden var i en särskilt utsatt situation. Målsäganden har inte varit helt utslagen utan har agerat på olika sätt. Hovrätten anser därför att ingen av de tilltalade varit fullständigt medvetna om målsägandens utsatta situation.

Beträffande den tilltalade som blev frikänd vid tingsrätten anser hovrätten att han inte insåg risken för att målsäganden var så utsatt som målsäganden var men att han borde ha insett det. Eftersom han varit grovt oaktsam anser hovrätten att han ska dömas för oaktsam våldtäkt. Han ska också betala 113 000 kr till målsäganden.

För att de två andra ska dömas för våldtäkt krävs att de varit likgiltiga i förhållande till om målsäganden var så utsatt som hon faktiskt var. Förenklat kan det uttryckas; skulle de ha haft sexuellt umgänge med målsäganden om de kände till utsattheten? Hovrätten har kommit fram till att det inte är bevisat att de skulle ha haft det. De frikänns därför.

De två nämndemännen i hovrätten ansåg att det var bevisat att de två tilltalade skulle ha handlat som de gjorde även om de förstått att målsäganden var så utsatt som hon var. Det kan tilläggas att inte heller tingsrätten var enig. Där dömde ordföranden och en nämndeman de två tilltalade medan en nämndeman ville frikänna båda.