Domar i mål om företrädaransvar

En företrädare för en juridisk person som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift är skyldig att tillsammans med den juridiska personen betala skatten eller avgiften. Om företrädaren har vidtagit åtgärder för att avveckla den juridiska personens skulder senast på förfallodagen för skatterna eller avgifterna, t.ex. genom att ansöka om konkurs eller företagsrekonstruktion, blir han eller hon inte betalningsskyldig.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i domarna att kravet på uppsåt eller grov oaktsamhet innebär att det måste göras en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

När det gäller oaktsamhetsfallen anges bl.a. följande.

Bedömningen av om, och i så fall när, företrädaren borde ha haft anledning att misstänka att den juridiska personen inte kommer att kunna fullgöra sina skyldigheter påverkas bl.a. av graden av företrädarens inflytande och den juridiska personens ekonomiska situation. De krav som ställs på företrädaren att hålla sig informerad om verksamhetens utveckling så att erforderliga åtgärder snabbt kan vidtas är högre om den juridiska personen befinner sig i en utsatt ekonomisk situation.

Av betydelse för bedömningen är också om betalningsoförmågan beror på händelser som har varit plötsliga och oförutsedda. I så fall kan det – särskilt om det rör sig om händelser som har inträffat i nära anslutning till förfallodagen – inte sällan anses vara försvarligt att driva företaget vidare även någon tid efter det att skatterna och avgifterna har förfallit till betalning. Vid bedömningen måste dock även beaktas om företrädaren under denna tid har gjort det som kan begäras för att försöka reda upp situationen.

Målen gällde två företrädare för ett bolag som hade haft ekonomiska svårigheter under en längre tid men som hade börjat gå bättre. En kort tid före förfallodagen för skatterna drogs bolagets checkkredit in och dess bankkonton spärrades utan att företrädarna hade fått någon förvarning från banken. Företrädarna försökte först skaffa fram medel för att kunna driva verksamheten vidare och när det inte lyckades började de arbeta med att ta fram en ansökan om företagsrekonstruktion. Den ansökningen gavs också in efter förfallodagen för skatterna. Högsta förvaltningsdomstolen fann att kravet på uppsåt eller grov oaktsamhet inte var uppfyllt och att företrädarna därmed inte var betalningsskyldiga.