Domar i mål om bostadsbidrag

Reglerna om bostadsbidrag bygger på att en sökande ska kategoriseras som antingen ensamstående, sambo eller make. Högsta förvaltningsdomstolen har i tre fall uttalat sig om hur en person ska kategoriseras vid tillämpning av reglerna.

I ett av fallen hade en kvinna ansökt om bostadsbidrag som ensamstående. Ansökan avslogs eftersom Försäkringskassan ansåg att kvinnan skulle anses vara sambo med en man som var bosatt utomlands. Anledningen till att de inte bodde tillsammans i Sverige var att mannen inte hade fått uppehållstillstånd i Sverige.

I ett av de andra fallen hade en kvinna beviljats bostadsbidrag som ensamstående. Försäkringskassan drog dock in bidraget sedan det hade kommit fram att kvinnan hade en relation med en man som hon hade två barn tillsammans med och som hon emellanåt övernattat hos. Det hade också gjorts ekonomiska transaktioner mellan dem. Försäkringskassan bedömde att kvinnan inte hade rätt till bostadsbidrag som ensamstående utan skulle anses leva tillsammans med mannen i hennes bostad, trots att de var folkbokförda på olika adresser.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i båda fallen att det anges uttryckligen i socialförsäkringsbalken att vad som avses med sambor framgår av sambolagen. En av förutsättningarna för att det ska föreligga ett samboskap enligt den lagen är att två personer stadigvarande bor tillsammans. I det ligger att det ska finnas en gemensam bostad som har karaktär av permanentbostad för dem båda. Eftersom det inte fanns någon gemensam permanentbostad fann Högsta förvaltningsdomstolen att kvinnorna skulle kategoriseras som ensamstående.

I det tredje fallet hade en kvinna ansökt om bostadsbidrag som ensamstående trots att hon var gift. Hennes make bodde utomlands och hade sökt men inte fått uppehållstillstånd i Sverige. Försäkringskassan avslog ansökan om bostadsbidrag eftersom makarna fick anses bo tillsammans trots att de vid tillfället bodde i olika länder. Myndigheten ansåg att de fick anses ha en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att personer som är gifta med varandra kan anses bo tillsammans, i den mening som avses i bestämmelserna om bostadsbidrag, även om de inte fullt ut delar bostad. Men eftersom makarna i det här fallet inte delade bostad över huvud taget kunde en eventuell hushållsgemenskap på något annat sätt enligt domstolen inte få den betydelsen att makarna kunde sägas bo tillsammans. Kvinnan skulle därför kategoriseras som ensamstående vid tillämpningen av reglerna om bostadsbidrag.