Domar i mål om arbetsskadeförsäkring

En person som beviljas ersättning från arbetsskadeförsäkringen får sin ersättning beräknad utifrån ett s.k. livränteunderlag. Livränteunderlaget ska enligt 41 kap. 11 § socialförsäkringsbalken motsvara den sjukpenninggrundande inkomsten vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska lämnas. Livränta får inte beslutas för längre tid tillbaka än sex år. Frågan i målet är om livränteunderlaget ska motsvara den sjukpenninggrundande inkomsten vid den tidpunkt när förutsättningarna för att få livränta är uppfyllda eller vid den senare tidpunkt då livräntan, på grund av bestämmelsen om preskription, kan börja betalas ut.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att ordalydelsen i 41 kap. 11 § socialförsäkringsbalken inte ger någon ledning i frågan. Enligt förarbetena ska grunden för livräntans storlek vara en jämförelse mellan å ena sidan den inkomst som personen skulle ha uppnått om skadan inte hade inträffat och å andra sidan den inkomst som personen beräknas få trots skadan. Högsta förvaltningsdomstolen anser att förutsättningarna för att fastställa ett livränteunderlag som i största möjliga utsträckning motsvarar den inkomst som personen skulle haft som oskadad, förbättras ju närmare i tiden för skadans uppkomst som underlaget kan fastställas. Det kan vidare knappast ha varit lagstiftarens avsikt att storleken på livränteunderlaget ska vara beroende av när ansökan om livränta görs. Högsta förvaltningsdomstolen anser därför att 41 kap. 11 § ska tolkas på så sätt att livränteunderlaget ska motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som personen har vid den tidpunkt då rätten till livränta uppkommer, även om livräntan på grund av bestämmelser om preskription kan betalas ut först senare.