Dom i mål om varning enligt skollagen

Målet gällde en legitimerad lärare som meddelats en varning för att han, när han agerade i sin roll som rektor, filmat en åttaårig elev som vid tillfället var upprörd och utåtagerande. Den första frågan Högsta förvaltningsdomstolen tog ställning till var om ett agerande som läggs en lärare till last måste ha skett i rollen som lärare för att han eller hon ska kunna anses mindre lämplig att bedriva undervisning enligt 2 kap. 23 § första stycket 3 skollagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelsens ordalydelse är klar. Enligt den krävs inget samband med yrkesutövningen. Inte heller finns några uttalanden i förarbetena som tyder på att avsikten varit att det måste finnas ett samband. Domstolen ansåg därför att det inte finns något  utrymme för att tolka in ett sådant krav. En person som har lärarlegitimation och som agerar utanför lärarrollen kan därför meddelas en varning om han eller hon bedöms mindre lämplig att bedriva undervisning.

Nästa fråga som domstolen tog ställning till var om varning kan meddelas för en enstaka händelse. Det finns inte något uttalande i förarbetena om att beteendet måste upprepas för att varning ska meddelas. Domstolen menade att ett sådant krav i viss mån också skulle förfela varningsinstitutets funktion. Varning syftar just till att markera att ett beteende skulle kunna leda till en återkallelse om det upprepas. Varning bör därför, enligt domstolen, kunna meddelas även för ett enstaka klandervärt agerande under förutsättning att det är av allvarligt slag. Av samma skäl har det då inte heller någon betydelse hur väl läraren i övrigt har utövat läraryrket.

Vid bedömningen i detta fall fann Högsta förvaltningsdomstolen att det var fråga om ett klandervärt agerande av allvarligt slag och att läraren skulle meddelas en varning. Överklagandet avslogs.