Dom i mål om stöd och service till vissa funktionshindrade

Vid bedömningen av behovet av personlig assistans för ett barn ska det bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter (föräldraansvar).

Målet i Högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om ett tillfälligt utökat behov av personlig assistans för tid när ett barn varit hemma från skolan på grund av sjukdom, som inte hade samband med barnets funktionsnedsättning, kunde anses falla inom ramen för föräldraansvaret. Om så skulle vara fallet skulle kommunen inte vara skyldig att tillhandahålla biträde av personlig assistent eller utge ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans under den tiden.

Barnet hade av Försäkringskassan beviljats assistansersättning för all vaken tid, förutom för tid i skolan och en halvtimme per dag som motsvarade föräldraansvaret. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det genom Försäkringskassans beslut fick anses klarlagt att barnet hade behov av personlig assistans när barnet inte var i skolan, att orsaken till frånvaron saknade betydelse vid prövningen av rätten till tillfälligt utökad personlig assistans och att det inte fanns skäl att göra någon annan bedömning av föräldraansvaret vid prövningen av rätten till tillfälligt utökad personlig assistans än den som Försäkringskassan gjort i samband med beslutet om assistansersättning.

Eftersom det uppstod ett behov av personlig assistans när barnet var frånvarande från skolan som inte kunde tillgodoses genom en omfördelning av beviljade assistanstimmar, som inte omfattades av föräldraansvaret och som heller inte tillgodosetts på annat sätt, ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att den enskilde var berättigad till ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för tillfälligt utökad personlig assistans.