Dom i mål om skattetillägg och ersättning för kostnader

När det underlag som skattetillägg ska beräknas på bestäms ska enligt 49 kap. 19 § skatteförfarandelagen hänsyn bara tas till förhållanden som rör den fråga som ligger till grund för skattetillägget.

Ett utländskt bolag köpte och sålde en maskin under samma dag i samband med en sale and lease back-transaktion. Bolaget ansökte om registrering till mervärdesskatt i Sverige för att kunna redovisa mervärdesskatten på transaktionerna. I skattedeklarationen för den aktuella redovisningsperioden redovisade bolaget den ingående skatten, men någon utgående skatt redovisades inte. Skatteverket medgav avdrag för den ingående skatten och beloppet tillgodoräknades bolagets skattekonto. Någon utbetalning från skattekontot skedde inte utan beloppet stod kvar orört. Efter att Skatteverket hade upptäckt att den utgående skatten inte hade redovisats, påfördes bolaget skattetillägg beräknat på höjningen av den skatten. Bolaget ansåg att hänsyn skulle tas till den ingående skatten.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar mot bakgrund av förarbetsuttalanden att en förutsättning för att en invändning ska kunna påverka beräkningen av underlaget för skattetillägg är att den inte redan har beaktats vid beskattningen. Eftersom bolaget hade redovisat den ingående skatten för inköpet av maskinen och tillgodoräknats skatten när det upptäcktes att den utgående skatten inte hade redovisats, kan den ingående skatten inte beaktas vid bestämmandet av underlaget för skattetillägg. Detta gäller oavsett om den ingående och utgående skatten avser samma fråga. Underlaget för skattetillägg utgörs därmed av den oredovisade utgående mervärdesskatten.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömer att det är oskäligt att ta ut skattetillägg med fullt belopp. Bolaget medges därför delvis befrielse från skattetillägget och skattetillägget sätts ned till hälften.