Dom i mål om skattelättnader enligt inkomstskattelagen

Utländska experter som uppfyller vissa krav på kompetens kan medges skattelättnader vid tillfälligt arbete i Sverige, s.k. expertskatt. Kompetenskravet ska alltid anses uppfyllt om lön och annan ersättning för arbetet i Sverige per månad överstiger två gånger prisbasbeloppet för det kalenderår då arbetet påbörjas.

En person som är anställd i ett tyskt bolag kom till Sverige för att arbeta för ett svenskt bolag i koncernen och han ansökte hos Forskarskattenämnden om att beviljas expertskatt. En del av hans ersättning under anställningstiden i Sverige skulle betalas ut av det svenska bolaget och en del av det tyska bolaget för det svenska bolagets räkning. Frågan i målet var om den ersättning som betalades ut av det tyska bolaget skulle beaktas vid prövningen av om beloppsgränsen för expertskatt var uppnådd.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med att införa ett objektivt rekvisit i form av en beloppsgräns var att förenkla regleringen och öka förutsebarheten. Det ska vara lätt såväl för arbetstagaren och arbetsgivaren som för Forskarskattenämnden att redan när avtalsvillkoren förhandlas fram respektive ansökningen om expertskatt görs kunna bedöma om förutsättningarna för expertskatt är uppfyllda. Berörda parter ska enkelt, utifrån avtal och andra handlingar som reglerar anställningen och som ligger till grund för ansökningen om expertskatt, kunna göra en bedömning av om villkoren är uppfyllda. Det krav som gäller enligt lagtexten för att en ersättning ska omfattas av expertskatt är att den ska avse arbete i Sverige. Det finns ingenting i vare sig lagtext eller förarbeten som tyder på att det sätt på vilket ersättningen betalas ut har någon betydelse. Det avgörande måste vara att ersättningen utgör en kostnad i den svenska arbetsgivarens verksamhet.

Av den utredning som personen gav in till Forskarskattenämnden som underlag för sin ansökan framgick att han under den tid han var anställd i det svenska bolaget var tjänstledig från sin anställning i det tyska bolaget och att även den del av hans ersättning som betalades ut av det tyska bolaget ingick i det svenska bolagets lönekostnader för honom. Av detta kunde ingen annan slutsats dras än att ersättningen i sin helhet avsåg arbete som utfördes i Sverige och för det svenska bolagets räkning. Även den del av ersättningen som betalades ut av det tyska bolaget skulle därför beaktas vid bedömningen av om beloppsgränsen för expertskatt var uppnådd.