Dom i mål om sjukpenning

En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Som sjukperiod anses tid då en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Sjukpenning får i regel inte lämnas för längre tid tillbaka än sju dagar före den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes till Försäkringskassan. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att motivet för anmälningsskyldigheten främst är att Försäkringskassan ska kunna kontrollera att förutsättningarna för sjukpenning är uppfyllda. Att anmälan görs i samband med att ett sjukdomsfall inträffar har också ansetts ha betydelse för Försäkringskassans arbetsrutiner och för effektiviteten i Försäkringskassans arbete och även för dess möjligheter att kunna vidta rehabiliterande åtgärder. Med hänsyn till detta bör begreppet sjukdomsfall, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, förstås så att det utgör ett nytt sjukdomsfall om den försäkrade under en pågående sjukperiod drabbas av ett försämrat hälsotillstånd med ytterligare nedsättning av arbetsförmågan och detta inte beror på den sjukdom som sedan tidigare legat till grund för sjukpenning. Av detta följer att sjukpenning med anledning av det försämrade hälsotillståndet inte får lämnas för längre tid tillbaka än sju dagar före den dag då anmälan gjordes till Försäkringskassan. Domstolens avgörande innebär att personen som målet handlar om och som redan uppbar halv sjukpenning, inte beviljas ytterligare sjukpenning med anledning av det nya sjukdomsfallet.