Dom i mål om sjukpenning

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det saknas närmare vägledning för hur det ska avgöras om en viss skada eller funktionsnedsättning är av den allvarliga art och svårighetsgrad som avses i socialförsäkringsutskottets betänkande. Gemensamt för de exempel som räknas upp i betänkandet är att de är av sådan art och svårighetsgrad att de måste betraktas som livsomvälvande och torde kräva omfattande rehabilitering och anpassningar såväl i arbetslivet som i vardagslivet i övrigt.

Högsta förvaltningsdomstolen drar slutsatsen att om det är fråga om en sådan skada eller funktionsnedsättning som räknas upp i förarbetena, eller som till sin art och svårighetsgrad klart kan anses jämförbar med de uppräknade ska oskälighetsrekvisitet tillämpas, men inte annars.

I det aktuella målet kan den försäkrades skador, trots att de tveklöst varit allvarliga, inte sägas vara sådana skador eller funktionsnedsättningar som räknas upp i förarbetena till undantaget om oskälighet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar därför att det inte kan anses vara oskäligt att göra en prövning av den försäkrades arbetsförmåga mot arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.