Dom i mål om mervärdesskatt

Målen gäller moderbolaget i en koncern där produktionen bedrivs i dotterbolagen medan moderbolaget, mot ersättning, tillhandahåller dotterbolagen managementtjänster. I samband med en omorganisation avyttrade moderbolaget ett av dotterbolagen. Syftet med omstruktureringen och avyttringen var enligt bolaget att effektivisera och öka avsättningen inom den kvarvarande verksamheten samt att åstadkomma ett kapitaltillskott till koncernen. Bolaget uppgav att vinsten från försäljningen hade tillförts dess huvudkontorsfunktion. Frågan i målen var om moderbolaget hade rätt till avdrag för mervärdesskatten på konsultkostnader som uppstått vid avyttringen. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till ett tidigare avgörande från 2017 där domstolen funnit att konsultkostnaderna som uppstått vid en försäljning av dotterbolagsaktier hade ett sådant direkt och omedelbart samband med det bolagets samlade ekonomiska verksamhet som krävs för rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Bolaget bedrev i det målet en egen separat skattepliktig verksamhet skild från dotterbolagsförvaltningen. Syftet med avyttringen uppgavs dock i huvudsak vara detsamma som i nu aktuellt fall. Skatteverket ansåg att slutsatserna i 2017 års fall inte var överförbara på den nu aktuella situationen eftersom bolaget inte bedrev någon egen rörelse vid sidan av dotterbolagsförvaltningen dit det frigjorda kapitalet kunde hänföras. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock att det saknas stöd i EU-domstolens praxis för att på det sätt Skatteverket förespråkar göra skillnad i avdragshänseende beroende på vilken typ av ekonomisk verksamhet som moderbolaget bedriver. Högsta förvaltningsdomstolen biföll därför överklagandet i den delen, men återförvisade frågan om beräkningen av avdraget till kammarrätten.