Dom i mål om mervärdesskatt m.m.

Den som bedriver en verksamhet som medför skyldighet att betala mervärdesskatt får göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad får dock inte dras av.

Målet gäller ett bolag som hade gjort avdrag för ingående mervärdesskatt hänförlig till förvärv av flyttbara moduler som hyrdes ut för bostadsändamål. Modulerna var 26 kvm och utrustade med kök och toalett. De ställdes upp tillfälligt på en plan yta och hade anslutningar till el och vatten som låg på marken. De var avsedda att användas under begränsad tid och kunde enkelt och snabbt flyttas.

Frågan i målet var om bolaget hade rätt till avdrag för den ingående mervärdesskatt som hänförde sig till de aktuella modulerna.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade inledningsvis att modulerna var konstruerade för att lätt kunna monteras ned och flyttas och att de var avsedda att kunna hyras ut upprepade gånger och användas av olika kunder och på olika platser. Modulerna ansågs därför inte utgöra fastighet enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Eftersom modulerna därmed var att anse som lös egendom var uthyrningen av dem skattepliktig. Inköpen av modulerna utgjorde därför förvärv i en verksamhet som medför skattskyldighet vilket är en grundläggande förutsättning för att avdrag ska kunna medges.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg vidare att de aktuella modulerna hade en konstruktion som var av så tillfällig karaktär att de inte kunde likställas med bostäder i det allmänna bostadsbeståndet. En sådan konstruktion kunde enligt domstolen inte heller anses vara avsedd för ett permanent boende. Förvärven av modulerna ansågs därför inte avse sådan stadigvarande bostad som utesluter avdragsrätt. Högsta förvaltningsdomstolen biföll därför bolagets överklagande och förklarade att bolaget har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärven av modulerna.