Dom i mål om inkomstskatt

Värdeförändringar på ett bolags kapitaltillgångar ska tas upp som kapitalvinst respektive dras av som kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet när tillgångarna avyttras.

Ett bolag hade ingått ett s.k. ränteswapavtal med en bank. Enligt avtalet skulle bolaget var tredje månad betala en fast ränta beräknad på ett visst nominellt belopp till banken. Banken skulle vid samma tidpunkter betala en rörlig ränta beräknad på samma belopp till bolaget. Bolaget och banken kom under avtalets löptid överens om att stänga det i förtid och att samtidigt teckna tre nya ränteswapavtal med nya löptider, fasta räntesatser och nominella belopp. Vid det tillfället hade det ursprungliga avtalet ett negativt värde för bolaget gentemot banken som bl.a. reglerades genom att bolaget enligt de nya avtalen förband sig att betala en högre fast ränta än vad som annars skulle ha varit fallet.

Bolaget gjorde i sin inkomstdeklaration avdrag för kapitalförlust med anledning av det ovanstående. Skatteverket ansåg emellertid att stängningen av det tidigare avtalet inte innebar att detta var avyttrat i sin helhet eftersom det kvarvarande negativa värde som avtalet hade för bolaget fördes över till och reglerades genom de nya avtalen . Förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg inte heller att det ursprungliga avtalet hade avyttrats i sin helhet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade inledningsvis att ett ränteswapavtal under avtalstiden, beroende på ränteläget, för var och en av avtalsparterna kan växla mellan att ha ett negativt och ett positivt värde gentemot motparten. Med hänsyn till ränteavtalets speciella karaktär ansåg domstolen att bestämmelserna i inkomstskattelagen om kapitalvinster och kapitalförluster vid avyttring av tillgångar oavsett detta bör vara tillämpliga.

Beträffande frågan om ränteswapavtalet avyttrats i sin helhet anmärkte Högsta förvaltningsdomstolen att det ursprungliga avtalet var baserat på ett annat nominellt belopp samt hade en annan löptid och en annan fast räntesats än de nya avtalen, vilket innebar att det rörde sig om väsentliga skillnader mellan avtalen. Den omständigheten att det negativa värdet för bolaget kvarstod och reglerades genom en förhöjd räntesats i de nya avtalen kunde mot den bakgrunden inte medföra annan bedömning än att det ursprungliga avtalet hade upphört och ersatts av de nya.

Högsta förvaltningsdomstolen förklarade därför att ränteswapavtalet ska anses avyttrat. Målen visades åter till Skatteverket för fortsatt handläggning.