Dom i mål om inkomstskatt samt skattetillägg m.m.

Målen gällde ett utländskt bolag som bedrev verksamhet i Sverige genom dels en filial, dels ett dotterbolag. Förvärvet av dotterbolaget hade finansierats genom koncerninterna lån. Såväl lånen som aktierna allokerades till filialen och bolaget yrkade avdrag för räntorna på lånen.

I juli 2012 publicerade Skatteverket ställningstagandet Allokering av dotterbolagsandelar till fast driftställe. I detta redogör verket för sin uppfattning att aktier i dotterbolag normalt ska allokeras till den del av företaget där de personer finns som har mandat att bestämma om förvärv och avyttring av dotterbolag samt hur förvärvet ska finansieras (significant people functions). Om dessa personer inte är verksamma i det fasta driftstället anser Skatteverket att aktierna i dotterbolaget normalt inte kan anses allokerade dit när inkomsten ska beräknas och detsamma gäller den skuld som avser förvärvet. Slutsatserna i ställningstagandet baseras på en OECD-rapport från juli 2008, Report on the Attribution of Profits to Permanent Establishments (2008 års vinstallokeringsrapport). 

Skatteverket beslutade i december 2014 att underkänna bolagets allokering av dotterbolagsaktierna till filialen och att inte medge bolaget avdrag för räntorna eftersom filialen ”saknat de personer som har mandat att bestämma om förvärv och avyttring av dotterbolagsandelarna samt hur förvärvet ska finansieras”. Skatteverket ansåg vidare att bolaget, genom att inte lämna några upplysningar om vilka funktioner som i detta hänseende fanns i filialen, lämnat oriktig uppgift och att uppgiften medfört att de grundläggande beskattningsbesluten blivit felaktiga. Det förelåg därför grund för eftertaxering för åren 2009-2012 liksom för att påföra skattetillägg.

Högsta förvaltningsdomstolen har endast meddelat prövningstillstånd såvitt gäller grunderna för eftertaxering och skattetillägg och inte i frågan om den allokering som skett är korrekt eller inte. Domstolen begräsande därför sin prövning till frågan om Skatteverket haft fog för sina påståenden om att det vid 2009–2012 års taxeringar förelåg en upplysningsskyldighet för bolaget i nu aktuellt hänseende och att de grundläggande beskattningsbesluten skulle ha fått ett annat innehåll om bolaget hade lämnat de upplysningar som Skatteverket ansåg sig ha saknat.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att sedan tidigare är den allmänna uppfattningen att vad som är avgörande, för om aktier i ett dotterbolag ska allokeras till en filial, är om verksamheterna i bolaget och filialen är tillräckligt integrerade med varandra. Skatteverkets ställningstagande innebär att verket gör gällande att ytterligare ett rekvisit ska vara uppfyllt, nämligen att i normalfallet ska det i filialen finnas personer som har mandat att bestämma om förvärv och avyttring av aktierna samt om hur förvärvet av dem ska finansieras. Beslut om köp och försäljning av dotterbolag kan dock enligt domstolen inte annat än undantagsvis anses falla inom ramen för den löpande förvaltningen i en filial. Skatteverkets nya synsätt i frågan gör det därför närmast uteslutet för ett utländskt företag att allokera sådana aktier till dess fasta driftställe. Mot den bakgrunden ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att det skulle föra väl långt att på 2008 års vinstallokeringsrapport grunda en skyldighet att upplysa om vilka funktioner som finns i en filial. Domstolen fann vidare att om Skatteverket hade ansett att förekomsten av beslutsfunktioner var relevant för allokeringsfrågan så var den information som lämnades i deklarationerna tillräcklig för att Skatteverket borde ha utrett frågan.  Det stod därmed klart att det inte var avsaknaden av information om ”significant people functions” i filialen som ledde till de enligt Skatteverket felaktiga taxeringsbesluten.

Sammanfattningsvis fann Högsta förvaltningsdomstolen att det saknades grund för eftertaxering och påförande av skattetillägg. Underinstansernas avgöranden upphävdes därför i överklagade delar.