Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Målet gällde ett bolag (köparen) som av ett annat bolag (säljaren) hade förvärvat samtliga aktier i ett tredje bolag (det köpta bolaget). I samband med förvärvet hade köparen tecknat en s.k. transaktionsförsäkring hos ett försäkringsbolag. Försäkringsavtalet innebar att försäkringsbolaget åtog sig att till köparen betala belopp motsvarande den skada som köparen kunde drabbas av om vissa garantier som säljaren lämnat i förvärvsavtalet avseende aktierna inte uppfylldes. Vid försäkringsfall skulle köparen inte behöva vända sig till säljaren i första hand. Garantier som omfattades av försäkringsavtalet avsåg bl.a. säljarens rådighet över aktierna i det köpta bolaget, att det fanns sådana tillstånd som krävdes för den verksamhet som det köpta bolaget bedrev, att det köpta bolagets samtliga skatter hade betalats och att räkenskaperna gav en rättvisande bild av resultat och ställning.

Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till var om bolaget fick dra av utgiften för försäkringspremien löpande, eller om utgiften i stället skulle hänföras till anskaffningen av aktierna och som sådan påverka beskattningen vid en framtida försäljning.

Högsta förvaltningsdomstolen noterade att premien avsåg en försäkring som köparen hade tecknat med ett försäkringsbolag genom ett från förvärvsavtalet fristående avtal för att täcka risker som var förknippade med förvärvsavtalet. Såvitt kunde utläsas av handlingarna var försäljningen av aktierna inte villkorad av att köparen tecknade en transaktionsförsäkring och säljaren av aktierna hade varken direkt eller indirekt finansierat utgiften för premien för försäkringen.

Domstolen uttalade att försäkringen innebar att långdragna tvister och därmed sammanhängande utgifter kunde undvikas eftersom köparen, vid försäkringsfall, inte behövde vända sig till säljaren i första hand. I grunden var det alltså fråga om en sedvanlig skadeförsäkring. Försäkringsavtalet hade dock samband med förvärvet av aktierna på så sätt att avtalen ingicks samtidigt och att de risker som försäkringen var avsedd att täcka hänförde sig till tiden före förvärvet och till tidpunkten för själva förvärvsavtalet.

Vid angivna förhållanden bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att premien för försäkringen inte kunde anses sammanhänga med förvärvet av aktierna på ett sådant sätt att utgiften skulle behandlas som ett led i förvärvet av dessa. Utgiften för premien skulle därmed dras av som kostnad det beskattningsår som utgiften hänförde sig till enligt god redovisningssed.