Dom i mål om avgift enligt 8 kap. socialtjänstlagen

En kommun får ta ut skäliga avgifter för stöd- och hjälpinsatser, bl.a. för bostad i särskilt boende. När avgiften fastställs ska den boende först tillgodoräkas ett förbehållsbelopp.

I förbehållsbeloppet ingår förutom boendekostnaden ett minimibelopp som ska täcka normalkostnaderna för en rad uppräknade poster i ett hushåll. Syftet med förbehållsbeloppet är att den enskilde ska tillförsäkras medel för sina personliga behov och andra normala levnadskostnader. Frågan i målet är hur den del av beloppet som avser andra kostnader än boendekostnaden ska bestämmas när den enskilde inte har en viss kostnad därför att den ingår i avgiften.

Minimi¬beloppet består av schabloniserade normal¬kostnader och inte den enskildes faktiska levnads¬kostnader. Det innebär att även den kostnadsbesparing som den enskilde kan antas göra genom att bo i ett särskilt boende ska beräknas på ett schablonmässigt sätt oavsett vilken faktisk besparing boendet medför för denne. Storleken på kostnadsbesparingen påverkas inte heller av vad kommunen betalar för posten i fråga.

Högsta förvaltningsdomstolens ställningstagande innebär alltså att vid bestämmande av förbehålls-beloppet ska en minskning av minimibeloppet, med anledning av att en uppräknad kostnadspost ingår i avgiften för boendet, beräknas utifrån schabloniserade normalkostnader och inte faktiska levnadskostnader.