Dom i mål om aktivitetsersättning

Den som är mellan 19 och 29 år och har en sjukdom eller funktionsnedsättning som
långvarigt sätter ned arbetsförmågan kan få aktivitetsersättning. Beroende på hur nedsatt arbetsförmågan är lämnas aktivitetsersättning som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.

Målet gällde en försäkrad som tidigare hade haft aktivitetsersättning på halvtid och som ansökt om att fortsatt få förmånen i samma omfattning. Försäkringskassan ansåg dock att den försäkrade hade en högre arbetsförmåga än halvtid mot bakgrund av att hon hade arbetat mer än halvtid under vissa dagar och veckor. Om en sådan förläggning av arbetstiden skulle accepteras krävdes enligt Försäkringskassan att det fanns en medicinsk förklaring till upplägget.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enbart det förhållandet att arbetstidens förläggning inte är medicinskt motiverad, utan beror på t.ex. arbetsgivarens schemaläggning, inte kan läggas till grund för slutsatsen att den försäkrade genom att klara av att arbeta på det sättet har uppvisat en större arbetsförmåga. Vid bedömningen av om så är fallet måste enligt domstolen även beaktas bl.a. hur stora variationerna i arbetstid är och hur arbetsförhållandena i övrigt ser ut, liksom vilken sjukdom eller funktionsnedsättning det rör sig om och på vilket sätt denna påverkar arbetsförmågan. Bedömningen måste också avse omständigheterna sedda över viss tid.

Högsta förvaltningsdomstolen gjorde därefter bedömningen att förläggningen av den
försäkrades arbetstid inte utvisade att arbetsförmågan uppgick till mer än halvtid och avslog därför Försäkringskassans överklagande.