Miljöbrott vid hantering av svartmassa ändras till normalgraden i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om miljöbrott som gällde hantering av Dolt namn, alltså svartmassa från krossade batterier. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom så att han dömdes för miljöbrott av normalgraden i stället för grovt miljöbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och hovrätten upphävde också beslutet om näringsförbud. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades hantering av 1 003 ton Dolt namn vid en anläggning på fastigheten Dolt namn 1:5 under våren och hösten 2019. Enligt hovrätten tog den tilltalade emot materialet mot betalning och var även delaktig i att stora mängder av det därefter grävdes ner på fastigheten. Hovrätten fann också att han hade lämnat felaktiga uppgifter till tillsynsmyndigheten i november 2019 om hur svartmassan hade hanterats.

Åklagaren hade i hovrätten justerat åtalet, men för den tilltalade gällde fortsatt ansvar för miljöbrott kopplat till samma hantering. Tingsrätten hade dömt honom för grovt miljöbrott under perioden 2018-01-01 till 2019-12-31. Hovrätten begränsade däremot brottstiden till 2019-05-01 - 2019-11-30 och rubricerade gärningen som miljöbrott enligt 29 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att svartmassan var ett miljöskadligt material som, oavsett klassificering enligt avfallsförordningen, kunde medföra förorening som är skadlig för människors hälsa, djur och växter i en omfattning som inte är av ringa betydelse. Domstolen hänvisade till analyser från Nationellt forensiskt centrum och tidigare analyser från D-lab som visade höga halter av tungmetaller.

När det gällde skuldfrågan bedömde hovrätten att den tilltalade inte hade haft uppsåt. Han ansågs inte ha varit medvetet oaktsam, eftersom det inte var bevisat att han insåg risken för att hanteringen kunde medföra sådan förorening. Däremot ansåg hovrätten att han borde ha kontrollerat vad materialet innehöll innan han tog befattning med det och lät det hanteras på det sätt som skedde. Hans underlåtenhet bedömdes därför som oaktsam.

Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten alltså inte att brottet skulle bedömas som grovt. Hovrätten framhöll att det inte var visat att den tilltalade hade gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande av allvarligt slag eller att hans oaktsamhet var så allvarlig att grovt miljöbrott kunde anses föreligga.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för miljöbrott enligt 29 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken för att ha tagit emot 1 003 ton Dolt namn och grävt ner en mycket stor mängd av avfallet på fastigheten Dolt namn 1:5. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Hovrätten ansåg att straffvärdet motsvarade i vart fall fyra månaders fängelse, men att det inte fanns skäl att välja fängelse som påföljd. Eftersom den tilltalade tidigare var ostraffad och det inte fanns skäl att befara fortsatt brottslighet förenades den villkorliga domen inte med böter.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i ett år och meddelat näringsförbud i tre år från lagakraftvunnen dom. Hovrätten upphävde näringsförbudet. Hovrätten tog också bort fängelsestraffet och ersatte det med villkorlig dom. I hovrättens avgörande anges inte någon brottsofferfondsavgift eller något skadestånd för den tilltalade. Hovrätten nämner inte heller att den tilltalade var häktad.