Olovligt förfogande preskriberat i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av Dold domstols dom i ett mål om olovligt förfogande och medhjälp till grov oredlighet mot borgenärer. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och frikände den tilltalade från åtalet för olovligt förfogande. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast när det gällde den andre åtalet, men eftersom uppgifterna i denna framställning ska avse endast en tilltalad person behandlas endast den del som rör den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Enligt åtalet skulle det olovliga förfogandet ha begåtts under januari 2015. Tingsrätten dömde den tilltalade för olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2017. Samtidigt frikändes den tilltalade från ett annat åtal, som avsåg medhjälp till grov oredlighet mot borgenärer. Hovrätten prövade tingsrättens dom efter överklagande.

I hovrätten gjorde den tilltalade gällande att åtalet för olovligt förfogande skulle ogillas och att påföljden i vart fall skulle lindras. Åklagaren motsatte sig ändring i skuldfrågan. Hovrätten konstaterade att gärningen enligt åtalet låg i januari 2015 och att den tilltalade delgavs åtalet den 18 mars 2019. Hovrätten redovisade också att straffmaximum för olovligt förfogande av normalgraden ändrades den 1 juli 2017, vilket fick betydelse för preskriptionstiden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i allt väsentligt samma utredning som tingsrätten. När det gällde skuldfrågan ansåg hovrätten att det som gällde för olovligt förfogande av normalgraden skulle läggas till grund för bedömningen av om ansvar kunde dömas ut. Hovrätten fann att den ändrade straffskalan innebar att brottet var preskriberat vid tidpunkten för hovrättens prövning.

Mot den bakgrunden kunde ansvar inte dömas ut. Hovrätten frikände därför den tilltalade från åtalet för olovligt förfogande och gjorde därmed en annan rättslig bedömning än tingsrätten, som hade dömt för brottet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade frikändes från åtalet för olovligt förfogande. Hovrätten befriade också den tilltalade från skyldigheten att återbetala försvararkostnader i tingsrätten och från skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden. Den ersättning som försvararen i hovrätten begärde ansågs skälig, och kostnaden fick stanna på staten.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till dagsböter 120 om 330 kr och ålagt en avgift till brottsofferfonden om 500 kr samt beslutat om återbetalning av försvararkostnader. Dessa delar upphävdes i praktiken genom hovrättens frikännande dom. Uppgift om häktning förekommer inte i materialet.