Otillåten miljöverksamhet prövad i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om otillåten miljöverksamhet kopplad till uppförandet av en pontonbro. Hovrätten fastställer tingsrättens dom i fråga om den tilltalade, som döms för otillåten miljöverksamhet för både år 2016 och år 2017. Däremot frikänner hovrätten den andra tilltalade från ansvar för åtalspunkt 2.1. Påföljden för den tilltalade lämnas oförändrad och tingsrättens dom står fast i den delen.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller uppförandet av en pontonbro, som hovrätten bedömer har utgjort tillståndspliktig vattenverksamhet. Hovrätten konstaterar att nödvändigt tillstånd saknades både år 2016 och år 2017. Den tilltalade var enligt hovrätten den som skötte hanteringen kring bron och hade kontakter med berörda myndigheter. Han var också medveten om att tillstånd krävdes innan bron uppfördes.

Åtalet mot den tilltalade avsåg otillåten miljöverksamhet vid två tillfällen. Enligt tingsrättens dom gällde åtalspunkten 1 gärningar under perioden 5–10 juni 2016 och åtalspunkten 2 gärningar under perioden 5–10 juni 2017. Hovrätten har, med utgångspunkt i samma brottsrubricering, funnit att den tilltalade ska dömas för båda dessa gärningar. Någon ändring av brottsrubriceringen har inte redovisats i hovrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Utredningen i hovrätten var i huvudsak densamma som vid tingsrätten. Några kompletterande förhör hölls, men hovrätten gör i sak samma övergripande bedömning av verksamheten som tingsrätten. Domstolen utgår från att uppförandet av pontonbron krävde tillstånd och att detta inte hade erhållits.

När det gäller den tilltalade bedömer hovrätten att han hade ett sådant ansvar för den löpande förvaltningen att straffrättsligt ansvar kan utkrävas. Hovrätten fäster vikt vid att han kände till tillståndsplikten, att han hanterade kontakterna med myndigheter och att han ändå lät verksamheten fortsätta. Hovrätten anser också att han, när han väl insåg att tillstånd saknades, borde ha avbrutit arbetena.

Hovrätten godtog inte någon invändning som befriade honom från ansvar. Den bedömde att hans underlåtenhet var oaktsam och att han därför skulle dömas för otillåten miljöverksamhet för både 2016 och 2017. I den delen fastställs tingsrättens dom.

För den andra tilltalade gör hovrätten en annan bedömning av den första åtalspunkten. Hovrätten anser inte att det var ställt utom rimligt tvivel att hon i tid hade fått sådan information om tillståndsbristen att hon kunde anses uppsåtligt eller oaktsamt ha underlåtit att agera före uppförandet sommaren 2016. Hon frikänns därför från åtalspunkt 2.1. För 2017 anses hon däremot ha känt till tillståndsplikten och ha varit oaktsam genom att inte undersöka om tillstånd hade erhållits. Den delen stod alltså fast enligt tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom i fråga om den tilltalade. Det innebär att han döms för otillåten miljöverksamhet enligt 29 kap. 4 § 1 stycket 1 punkten d miljöbalken i dess lydelse före 1 augusti 2016 och enligt samma bestämmelse i dess lydelse före 1 augusti 2017. Tingsrätten hade dömt honom till dagsböter, 30 stycken om 400 kronor, och den påföljden ändras inte i hovrätten.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten beträffande påföljden eller skyldigheten att återbetala en del av försvararkostnaderna. Den tilltalade ska betala 5 000 kronor till staten av kostnaden för försvararen. Hovrätten nämner också att återbetalningsskyldigheten sätts ned till 5 000 kronor.

Tingsrätten hade dessutom ålagt den tilltalade att betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. I hovrättens beslut anges ingen ändring av detta, och eftersom hovrätten fastställer tingsrättens dom i relevanta delar står även denna följd kvar. Det framgår inte att den tilltalade varit häktad.