Människorov och olaga frihetsberövande prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om människorov, egenmäktighet med barn och olaga frihetsberövande. Hovrätten ändrade tingsrätten på flera punkter. Den tilltalade dömdes för olaga frihetsberövande, medan gärningen under åtalspunkt 2 omrubricerades till människorov, mindre grovt brott. Påföljden ändrades också jämfört med tingsrätten, och skadeståndet justerades i ett avseende.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar som enligt åklagaren hade samband med att en målsägande fördes bort och att en annan målsägande hölls kvar. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till egenmäktighet med barn, grovt brott, eller i andra hand olaga frihetsberövande. När det gällde olaga frihetsberövande påstod åklagaren att den tilltalade genom att ta emot, gömma eller ha en målsägande under bevakning i sitt hem hade berövat målsäganden friheten den 12 och 13 mars 2021 i Täby.

Hovrätten hade också att ta ställning till gärningar som tingsrätten rubricerat som människorov och egenmäktighet med barn, grovt brott. För åtalspunkt 1 godtog hovrätten tingsrättens bedömning i skuldfrågan men fann, liksom tingsrätten, att det inte var styrkt att syftet även varit att skada liv eller hälsa. För åtalspunkt 2 ansåg hovrätten att gärningen skulle rubriceras som människorov, mindre grovt brott, i stället för människorov. För åtalspunkt 3 delade hovrätten tingsrättens bedömning av rubriceringen.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för människorov den 12 mars 2021 vid två tillfällen samt för egenmäktighet med barn, grovt brott, den 12–13 mars 2021. I hovrätten ändrades detta genom att gärningen under åtalspunkt 2 bedömdes som människorov, mindre grovt brott, medan hovrätten för den tilltalade i stället dömde för olaga frihetsberövande av en målsägande.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att parterna i allt väsentligt lagt fram samma bevisning som i tingsrätten. I fråga om de gärningar som riktade sig mot två av målsägandena gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten beträffande att den tilltalade hade begått de åtalade gärningarna. Hovrätten delade även tingsrättens bedömning att det inte var styrkt att syftet med gärningen mot en av målsägandena även varit att skada liv eller hälsa.

När det gällde åtalspunkt 2 fann hovrätten att omständigheterna visserligen var försvårande. Gärningen hade syftat till att skilja ett barn från dess vårdnadshavare, den skedde i barnets närvaro, och den vårdnadshavare som berövades friheten hade varit mycket rädd. Det hade också förekommit planering, och frihetsberövandet avbröts först när målsäganden flydde från bilen. Samtidigt var frihetsberövandet mycket kortvarigt och varade bara några minuter. Det hade inte visats att något vapen använts mot målsäganden, och utöver våldet i samband med bemäktigandet hade målsäganden inte utsatts för kraftigare eller mer omfattande våld. På den grunden ansåg hovrätten att gärningen inte nådde upp till människorov i normalgraden utan skulle rubriceras som människorov, mindre grovt brott.

I fråga om olaga frihetsberövande fann hovrätten att det var visat att den tilltalade hade tagit emot målsäganden och haft henne i sin bostad under perioden 12–13 mars 2021. Utredningen visade också kontakter mellan den tilltalade och en medtilltalad den 12 mars 2021 som tydde starkt på att den tilltalade redan i förväg kände till att målsäganden skulle lämnas hos henne och hållas gömd. Hovrätten lade vikt vid att den tilltalade inte reagerade när målsäganden lämnades hos henne, trots att situationen enligt egen uppgift kändes konstig, och inte heller när den medtilltalade senare kom med glass. Vidare framkom att målsäganden berättat vad som hänt henne och hennes mamma, men att den tilltalade ändå inte kontaktade polis. Det beaktades också att den tilltalade senare fått veta att den medtilltalade gripits men trots det inte slog larm. Hovrätten fann dessutom besvärande att det fanns en skärmdump i den tilltalades telefon med en notis om att en flicka kidnappats. När den tilltalade sedan åkte till ett café för att lämna målsäganden och polisen anlände uppträdde hon enligt utredningen upprört, lämnade svävande och felaktiga uppgifter och överlämnade bara en av sina två mobiltelefoner. Sammantaget ansåg hovrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade handlat med uppsåt.

Hovrätten ansåg också att målsäganden, med hänsyn till sin ringa ålder och att hon befann sig på en okänd plats med en okänd person, var frihetsberövad på ett sådant sätt att bestämmelsen om olaga frihetsberövande var tillämplig, även om hon inte varit inlåst fysiskt. Därmed dömdes den tilltalade för olaga frihetsberövande.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i fråga om rubriceringen av åtalspunkt 2, som bestämdes till människorov, mindre grovt brott. Den tilltalade dömdes också för olaga frihetsberövande. Påföljden för den tilltalade bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst. Antalet timmar samhällstjänst bestämdes till 160. Hovrätten angav att om fängelse i stället hade valts skulle fängelse sex månader ha dömts ut. Hovrätten noterade att den tilltalade varit frihetsberövad i drygt en månad.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse sex år, men hovrätten bestämde alltså en annan påföljd för den tilltalade. Hovrätten ändrade också skadeståndet. Den tilltalade ska, solidariskt med en medtilltalad, betala 60 400 kr till en målsägande. I övrigt gjorde hovrätten ingen ändring i de skadestånd som avsåg de andra målsägandena, och den fann att ersättningen för kränkning till den målsägande som varit utsatt för människorov skulle bestämmas lägre än tingsrätten hade gjort.

Den tilltalade ska vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten beslutade också att de beslag och sekretessförordnanden som tingsrätten bestämt skulle bestå, och att avgifter och ersättningar som följer av målet skulle hanteras enligt hovrättens dom.