Grovt vapenbrott och förberedelse till mord prövat i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om försök till mord m.m. och ändrat tingsrättens dom. Den tilltalade döms i hovrätten för förberedelse till mord och grovt vapenbrott den 24 juni 2024. Hovrätten friar samtidigt från försök till mord som tingsrätten hade dömt för, och sänker påföljden från sluten ungdomsvård i två år och tre månader till sluten ungdomsvård i ett år.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde händelser den 24 juni 2024. I hovrätten var utgångspunkten att den tilltalade hade haft uppsåt att begå mord, men parterna var oeniga om hur långt gärningen hade kommit och vilken brottsrubricering som skulle gälla. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade också skulle dömas för grovt vapenbrott.

Åklagaren justerade även åtalet genom att lägga till ett nytt ansvarsyrkande i tredje hand om försök till grovt olaga hot. Enligt detta yrkande skulle den tilltalade ha försökt hota okänd målsägande genom att medföra vapen till SATS Häggvik i syfte att rikta vapnet mot målsäganden. Åklagaren gjorde gällande att hotet, om det hade fullbordats, hade kunnat framkalla allvarlig rädsla och att det skulle bedömas som grovt eftersom hotet förstärkts med ett skarpladdat vapen. Den tilltalade bestred ansvar för detta nya yrkande och yrkade själv att gärningen under åtalspunkten 1.1 skulle bedömas som förberedelse till grovt olaga hot samt att påföljden skulle lindras.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för försök till mord den 24 juni 2024. Tingsrätten ansåg också att grovt vapenbrott den 24 juni 2024 i Sollentuna kommun ingick i försök till mord och dömde därför inte särskilt för vapenbrottet. Hovrätten gjorde en annan bedömning och slog fast att brotten skulle bedömas var för sig.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Domstolen instämde i att den tilltalade haft uppsåt att begå mord, men fann att försökspunkten inte var uppnådd. Skälet var att det saknades närmare utredning om vem det tilltänkta brottet skulle begås mot och hur det var tänkt att genomföras. Hovrätten ansåg att den tilltalade visserligen hade vidtagit flera förberedande åtgärder, men att det fortfarande var oklart hur mycket som återstod innan brottsplanen skulle vara fullbordad. Domstolen framhöll också att den påstådda gärningen gällde att skjuta en annan person, men att ingen åtgärd med direkt anknytning till ett sådant handlande hade påbörjats. Därför kunde den tilltalade inte dömas för försök till mord.

Samtidigt fann hovrätten att den tilltalades befattning med vapen och förklädnad innebar att han hade tagit sådan befattning med hjälpmedel att han gjort sig skyldig till förberedelse till mord. Hovrätten dömde därför för det brottet.

När det gällde vapenbrottet konstaterade hovrätten att förberedelse till mord och grovt vapenbrott har skilda skyddsintressen. Mot den bakgrunden, och särskilt med hänsyn till att grovt vapenbrott har ett straffminimum om fängelse fyra år, fann hovrätten skäl att döma särskilt även för detta brott. Den tilltalade dömdes därför också för grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för förberedelse till mord den 24 juni 2024 enligt 3 kap. 1 och 11 §§ samt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken samt för grovt vapenbrott den 24 juni 2024 enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen.

Påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård i ett år. Hovrätten angav att den brottslighet som den tilltalade döms för motsvarar fängelse i ett och ett halvt år med hänsyn tagen till ungdom. Hovrätten ansåg att den lämpligaste påföljden var sluten ungdomsvård och bestämde därför dess längd till ett år. Detta är en ändring jämfört med tingsrättens påföljd om sluten ungdomsvård i två år och tre månader.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara kvar i häkte tills den slutna ungdomsvården får verkställas. Det som tingsrätten hade beslutat om beslag och sekretess skulle fortsätta att gälla. Hovrätten beslutade vidare att ombudet ska få ersättning av staten och att staten slutligt ska ansvara för denna kostnad. Av den text som lämnats framgår inte att hovrätten bestämde något skadestånd eller någon avgift till brottsofferfonden.

Fakta