Stöld och narkotikabrott ledde till ändrad hovrättsdom

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i två mål som gällde den tilltalade. I den ena delen frikände hovrätten honom från narkotikabrott den 12 mars 2020, medan tingsrättens bedömning i övrigt stod fast. I den andra delen ändrade hovrätten tingsrättens dom och dömde honom för stöld den 1 september 2019 i stället för rån. Hovrätten sänkte också fängelsestraffets längd.

Om händelsen och åtalet

I hovrättens mål om narkotikabrott hade den tilltalade i tingsrätten dömts för flera gärningar, men hovrätten prövade särskilt åtalet för narkotikabrott den 12 mars 2020. Enligt hovrätten hade narkotikan hittats i en hink i bagageutrymmet till den tilltalades bil, där det också fanns stöldgods. Hovrätten konstaterade att flera personer hade haft tillgång till bilen och att det inte var klarlagt när eller hur narkotikan placerats där. Åtalet för narkotikabrott den 12 mars 2020 ogillades därför.

I hovrättens mål om rån och stöld gällde åtalet händelser i en lägenhet den 1 september 2019. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med andra hade trängt sig in hos målsäganden, hotat honom med knivar och tillgripit ett halsband. Tingsrätten hade bedömt att vissa delar av gärningsbeskrivningen var styrkta men inte alla. I hovrätten accepterade åklagaren tingsrättens avgränsning av prövningen. Hovrätten prövade därför om den tilltalade och medtilltalade hade utsatt målsäganden för råntvång och, om inte, om den tilltalade i vart fall gjort sig skyldig till stöld av halsbandet.

Hovrätten kom fram till att det inte var bevisat att målsäganden utsatts för ett sådant råntvång som krävs för rån. Däremot ansåg domstolen att det var utrett att den tilltalade olovligen tog målsägandens halsband. Den tilltalade dömdes därför för stöld den 1 september 2019 enligt 8 kap. 1 § brottsbalken i stället för rån. Den medtilltalade frikändes från stöldåtalet, men det målet ska här inte redovisas närmare eftersom artikeln endast avser den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

I narkotikamålet byggde hovrättens bedömning på att narkotikan hade legat tillsammans med stöldgods i bilens bagageutrymme. Trots att detta var besvärande för den tilltalade fann hovrätten att det inte gick att utesluta att någon annan hade lagt narkotikan där. Det fanns ingen säker utredning om när narkotikan placerats i bilen, och hovrätten fäste vikt vid att flera personer hade tillgång till bilen. Den tilltalade hade inte heller kunnat knytas till narkotikan genom fingeravtryck. Sammantaget ansågs åklagaren inte ha styrkt att den tilltalade hade kännedom om narkotikan.

I delen om händelsen i lägenheten ansåg hovrätten att uppgifterna från polisförhör kunde användas, men att de måste värderas med stor försiktighet. Målsäganden hade i domstol i stort sett inte velat kommentera de uppgifter som lästs upp från polisförhör, vilket begränsade försvarets möjlighet att pröva dem. Även ett vittne hade i hovrätten ändrat eller förklarat sina tidigare uppgifter på ett sätt som hovrätten bedömde med försiktighet. Hovrätten fann samtidigt att det fanns stöd för att den tilltalade var den person som målsäganden pekat ut som den som tog halsbandet. Särskilt beaktades målsägandens uppgifter i polisförhör, vittnesuppgifter från tingsrätten och att den tilltalade senare samma dag fotograferats med halsbandet. Det ansågs därmed utrett att den tilltalade tog halsbandet.

Hovrätten delade däremot inte tingsrättens bedömning att det var bevisat att målsäganden utsatts för hot eller våld på det sätt som krävs för rån. Bevisningen räckte enligt hovrätten inte för att visa att den tilltalade slagit målsäganden eller att knivhanteringen varit sådan att den inneburit eller framstått som trängande fara. Det ledde till att rånåtalet inte kunde bifallas.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i två delar. För det första frikändes den tilltalade från narkotikabrott den 12 mars 2020. För det andra dömdes han för stöld den 1 september 2019 enligt 8 kap. 1 § brottsbalken i stället för rån. Hovrätten bestämde fängelsestraffet i den delen till en månad.

Samtidigt anges i hovrättens avgörande att fängelsestraffets längd i den andra överklagade delen bestämdes till fyra månader och att tingsrättens dom i övrigt skulle gälla. Av texten framgår också att hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den villkorligt medgivna friheten skulle förklaras helt förverkad. Det går inte att ur materialet säkert rekonstruera en enda samlad påföljd utöver dessa uppgifter, och därför återges endast det som uttryckligen anges.

Hovrätten beslutade också att skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden enligt tingsrättens dom skulle upphävas och att den tilltalade i stället skulle betala en avgift enligt lagen om brottsofferfond. Något skadestånd eller kontaktförbud framgår inte av materialet. Det framgår inte heller hur länge den tilltalade varit häktad.