Fängelse och utvisning efter kvinnofridsbrott

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning och sex fall av barnfridsbrott efter en serie gärningar mot målsäganden under flera år. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i två år och beslutade samtidigt att den tilltalade ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit i åtta år. Han ska också betala skadestånd till målsäganden och till ett barn som bevittnat delar av gärningarna.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade och målsäganden en relation och var gifta. Åtalet gällde först grov kvinnofridskränkning, där gärningsperioden angavs till den 10 februari 2022 till den 12 maj 2026. Under den perioden skulle den tilltalade ha gjort sig skyldig till flera enskilda gärningar. Den 12 maj 2026 på en plats i Nacka skulle han ha dragit målsäganden i håret och skallat henne på läppen samt uttalat att han skulle döda henne eller något med liknande innebörd. Någon gång mellan den 17 och 18 maj 2025 på en gata i Skarpnäck skulle han ha slagit henne upprepade gånger på armar och ben samt dragit henne i benen. Den 17 november 2024 på samma gata skulle han ha slagit henne i huvudet och dragit henne i håret. Den 30 augusti 2024 på samma gata skulle han ha slagit henne flera gånger på axeln och ryggen. Någon gång mellan den 22 och 28 januari 2024 på samma gata skulle han ha slagit henne på kroppen. Någon gång mellan den 31 augusti och den 4 september 2023 på samma gata skulle han ha slagit henne på benet. Någon gång mellan den 29 och 31 augusti 2023 på samma gata skulle han ha slagit henne i ansiktet. Någon gång mellan den 12 och 17 augusti 2023 på samma gata skulle han ha slagit henne i ansiktet. Den 23 april 2023 på samma gata skulle han ha kastat en bok i hennes ansikte. Den 10 februari 2022 på samma gata skulle han ha slagit henne i ansiktet. Tingsrätten fann att samtliga dessa gärningar, utom en del av den skada som påstods ha följt av händelsen den 12 maj 2026, var styrkta och att de tillsammans utgjorde grov kvinnofridskränkning.

Åtalet innehöll också sex åtalspunkter om barnfridsbrott. Den 12 maj 2026 skulle den tilltalade ha misshandlat och hotat målsäganden enligt den första åtalspunkten, och gärningen skulle ha bevittnats av parets son. Någon gång mellan den 17 och 18 maj 2025 skulle han ha misshandlat målsäganden enligt en annan del av samma åtalspunkt, och även den gärningen skulle ha bevittnats av sonen. Den 17 november 2024 skulle han ha misshandlat målsäganden på nytt, bevittnat av sonen. Den 30 augusti 2024 skulle han ha misshandlat henne ännu en gång, också bevittnat av sonen. Någon gång mellan den 29 och 31 augusti 2023 skulle han ha misshandlat henne i ansiktet, och sonen skulle ha bevittnat det. Den 23 april 2023 skulle han ha kastat en bok i hennes ansikte, vilket också skulle ha bevittnats av sonen. Tingsrätten dömde den tilltalade för samtliga sex barnfridsbrott.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade samtliga gärningar och bestred även utvisning och skadestånd. Tingsrätten fann dock målsägandens uppgifter genomgående trovärdiga och i huvudsak tillförlitliga. Domstolen hänvisade till att hennes berättelser varit detaljerade, logiska och i flera delar fått stöd av fotografier av skador, journalanteckningar, larmsamtal, inspelade samtal och vittnesuppgifter. Även vissa ljudinspelningar där den tilltalade uttalar grovt nedsättande och hotfulla saker mot målsäganden bedömdes stärka åtalet.

För händelsen den 12 maj 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter om att hon blev dragen i håret och hotad till livet fick stöd av larmsamtal, journalanteckning, fotografi av en svullen och lätt blödande överläpp samt vittnesmål. Domstolen fann det visat att den tilltalade drog henne i håret och uttalade ett dödshot, men inte att han uppsåtligen orsakade skadan på läppen. Därför dömdes han för misshandel, olaga hot och barnfridsbrott, men inte för den påstådda läppskadan som sådan.

För händelsen mellan den 17 och 18 maj 2025 fann tingsrätten att bevisningen räckte för att styrka att den tilltalade slog målsäganden en gång på armen, med smärta och blånader som följd. Påståendet om att han skulle ha slagit flera gånger eller dragit henne i benen ansågs inte styrkt. Eftersom sonen bevittnade misshandeln dömdes den tilltalade även för barnfridsbrott.

För händelsen den 17 november 2024 ansåg tingsrätten att fotografier av rodnad, bula i pannan och en lös hårtuss starkt stödde målsägandens uppgifter om att hon slagits i huvudet och dragits i håret. Den tilltalades förklaring bedömdes som en efterhandskonstruktion. Han dömdes därför för misshandel och barnfridsbrott.

För händelsen den 30 augusti 2024 ansåg domstolen att fotografier av ett blåmärke med hudavskrapningar på skuldran stödde att den tilltalade slagit målsäganden så att hon föll till golvet. Hon fick blåmärken, rivmärken och smärta. Eftersom sonen hörde misshandeln i omedelbar närhet dömdes den tilltalade även för barnfridsbrott.

För händelsen mellan den 22 och 28 januari 2024 fann tingsrätten att fotografier av ett stort blåmärke på överarmen stödde målsägandens uppgifter om ett slag mot överarmen. Den tilltalades invändningar ansågs motbevisade. Han dömdes för misshandel med blånader och smärta, men någon barnfridsbrottspunkt var inte aktuell för denna gärning.

För händelsen mellan den 31 augusti och den 4 september 2023 fann domstolen att fotografier av ett stort blåmärke på insidan av låret stödde att den tilltalade sparkat målsäganden på benet. Han dömdes därför för misshandel med blånad och smärta. Däremot saknades stöd för att han hade slagit henne. Något barnfridsbrott kopplades inte till denna punkt i domskälen.

För händelsen mellan den 29 och 31 augusti 2023 ansåg tingsrätten att fotografier av ett svullet sår på läppen stödde målsägandens uppgifter om ett slag i ansiktet. Den tilltalades berättelse bedömdes som en efterhandskonstruktion. Han dömdes för misshandel och barnfridsbrott.

För händelsen mellan den 12 och 17 augusti 2023 fann tingsrätten att ett fotografi av ett blåmärke vid höger öga starkt stödde målsägandens uppgifter om att hon slagits i ansiktet. Han dömdes för misshandel.

För händelsen den 23 april 2023 fann domstolen att fotografier av blod på underläppen och ena kinden stödde att den tilltalade kastat en bok i målsägandens ansikte. Han dömdes för misshandel och barnfridsbrott. Däremot ansågs det inte tillräckligt klarlagt att de lösa tänderna kunde hänföras till just denna gärning.

För händelsen den 10 februari 2022 ansåg tingsrätten att ett fotografi av ett blåmärke vid ena ögat och sms där den tilltalade bad om förlåtelse gav stöd för att han slagit målsäganden i ansiktet med öppen hand. Han dömdes för misshandel.

Tingsrätten bedömde att gärningarna utgjorde ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att de varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Mot den bakgrunden rubricerades gärningarna som grov kvinnofridskränkning.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade till fängelse i två år. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit under åtta år, räknat från den dag han lämnar medlemsstaternas territorium eller Sverige beroende på hur utvisningen verkställs. Överträdelse av förbudet kan leda till fängelse i högst ett år.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 135 392 kronor och ränta från den 12 maj 2026. Han ska också betala skadestånd till sonen med 60 000 kronor och ränta från samma dag. Därutöver ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna i målet.

Fakta