Villkorlig dom efter misshandel vid tunnelbanan

Den tilltalade har dömts för misshandel efter en händelse den 24 januari 2026 vid en tunnelbanestation i Stockholm. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt genom målsägandens uppgifter, stöd i en övervakningsfilm och dokumenterade skador. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 90 dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda punkt, misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, med händelsedatum den 24 januari 2026. Enligt gärningsbeskrivningen ska den tilltalade ha dragit målsäganden i håret och upprepade gånger slagit henne mot huvudet. När målsäganden kom loss ska den tilltalade ha sprungit ikapp henne och på nytt dragit henne i håret och slagit henne mot huvudet. Åklagaren uppgav att detta skedde vid en tunnelbanestation i Stockholm och att målsäganden orsakades skada och smärta.

Den tilltalade erkände att hon agerat på det sätt som åklagaren påstod, men bestred ansvar och gjorde gällande nödvärn, alternativt putativt nödvärn. Hon bestred också det enskilda anspråket. Målsäganden berättade att samtalet mellan dem började vid tunnelbanan och att den tilltalade tog tag i henne, slog henne och drog henne i håret när de skulle gå av. Enligt målsäganden fortsatte den tilltalade sedan att slå och dra henne i håret i en trappa, innan ordningsvakter skiljde dem åt.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse stämde väl överens med åklagarens gärningsbeskrivning och att hon framstod som trovärdig och tillförlitlig. Uppgifterna fick också stöd av övervakningsfilmen, som enligt rätten visade att den tilltalade drog målsäganden i håret och upprepade gånger slog henne mot huvudet, samt att hon sprang ikapp målsäganden och upprepade samma typ av angrepp.

Rätten fann att gärningen var styrkt. Invändningen om nödvärn godtogs inte, eftersom det inte framgick att den tilltalade befunnit sig i en nödvärnssituation. Rätten bedömde i stället att den tilltalade själv inledde konfrontationen. Inte heller putativt nödvärn ansågs föreligga, eftersom den tilltalade inte haft rimlig grund att tro att en nödvärnssituation förelåg. Tingsrätten bedömde dessutom att händelseförloppet skulle ses som en gärning, eftersom det fanns ett sådant tidsmässigt samband mellan momenten.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade två månaders fängelse för en vuxen person, men att ungdom skulle beaktas vid straffmätningen eftersom den tilltalade var 19 år när brottet begicks. Det ledde till ett straffmätningsvärde motsvarande en månads fängelse. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 90 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 4 500 kronor.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 10 664 kronor, jämte ränta enligt räntelagen från den 24 januari 2026. Av beloppet avsåg 10 000 kronor kränkning och 664 kronor sveda och värk. Tingsrätten beslutade även att den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Försvararens ersättning bestämdes att betalas av staten.