Skyddstillsyn efter misshandel vid butik

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel efter en händelse den 4 maj 2025 utanför en livsmedelsbutik i Gävle. Åtalet gällde inledningsvis grov misshandel, men domstolen kom fram till att gärningen inte nådde upp till grovt brott. I stället dömdes den tilltalade för misshandel och påföljden bestämdes till skyddstillsyn med en särskild föreskrift om vård och behandling. Den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och återbetalning av delar av statens kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda gärningspunkt. Åklagaren hade begärt att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en icke straffmyndig person misshandlat målsäganden genom att slå honom så att han föll till marken och sedan sparka honom medan han låg ner. Händelsen uppgavs ha inträffat någon gång den 4 maj 2025 utanför Dolt namn i Gävle. Målsäganden påstods ha fått smärta, näsbensfraktur, blodvite, synnedsättning och blåöga. Åklagaren ansåg att brottet skulle bedömas som grovt eftersom gärningsmännen varit i numerärt överläge och eftersom sparkar utdelats mot en person som låg på marken.

Domstolen prövade samma händelse men ogillade åtalet i den del som gällde att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan hade slagit målsäganden så att han ramlade. Tingsrätten fann däremot att den tilltalade själv hade sparkat målsäganden mot huvudet när målsäganden redan låg på marken. Den tilltalade dömdes därför för misshandel avseende just denna handling den 4 maj 2025. Rubriceringen blev inte grov misshandel.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade gärningen och motsatte sig skadeståndsyrkandet. Tingsrätten tog del av den bevisning som åklagaren åberopat, däribland filmsekvens, fotografier och förundersökningsprotokoll. Ett återkallat vittne hördes inte, men på målsägandens begäran hördes ett vittne.

Rätten utgick från flera ostridiga omständigheter. Den tilltalade och målsäganden var inte närmare bekanta med varandra. Den tilltalade hade enligt egna uppgifter druckit mellan cirka 2,5 och 3,3 liter starköl under eftermiddagen samma dag. Målsäganden hade haft en verbal dispyt med sin tidigare flickvän och konfronterats med uppgifter om att han skulle ha misshandlat henne. Två personer angrep målsäganden verbalt vid entrén till butiken, och en underårig person angrep honom vid parkeringsområdet eller entrén i anslutning till restaurangen. Det var också klarlagt att polis och ambulans kallades till platsen, att den tilltalade pekades ut av ett vittne och fotograferades av polisen, att målsäganden fördes med ambulans till sjukhus och att där konstaterades skador, bland annat näsbensfraktur.

Tingsrätten ansåg att den tilltalade identifierades som gärningsman genom filmsekvensen, polisens fotografi och ett vittnes uppgifter. Domstolen fann att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade sparkat målsäganden mot huvudet en gång sedan målsäganden hamnat på marken. Rätten bedömde också att sparken träffade målsäganden och att den inte var lös, men inte heller extremt hård.

När det gällde frågan om gemensamt agerande med annan fann domstolen att det saknades handfast utredning som otvetydigt visade att den tilltalade agerat gemensamt och i samförstånd med någon annan. Därför ogillades åtalet i den del som avsåg att den tilltalade tillsammans med annan slagit målsäganden så att han föll. Domstolen ansåg dock att den tilltalade själv ansvarade för den spark som utdelades mot en redan försvarslös person.

Vid rubriceringen gjorde tingsrätten bedömningen att en spark mot huvudet på en liggande och försvarslös målsägande är allvarligt, men att utredningen inte räckte för att bedöma gärningen som grov misshandel. Domstolen fann inte heller att det visats mer än smärta som följd av den tilltalades gärning. Straffvärdet bestämdes till fängelse ett år, men eftersom den tilltalade var under 18 år vid brottet fanns inte synnerliga skäl för fängelse. Med hänsyn till bland annat den tilltalades ålder vid gärningen, att utredningen tagit osedvanligt lång tid och att frivården bedömde ett övervakningsbehov beslutade tingsrätten om skyddstillsyn.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel den 4 maj 2025. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Som föreskrift ska den tilltalade följa vård och behandling med inriktning att undvika alkoholrelaterad brottslighet eller annan motsvarande behandling som frivården kan finna erforderlig. Övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 27 200 kronor, varav 25 000 kronor avser kränkning och 3 200 kronor sveda och värk. Ränta ska utgå enligt 6 § räntelagen från den 4 maj 2025 tills full betalning sker. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Dessutom ska den tilltalade återbetala 22 735 kronor av statens kostnader.