Olaga frihetsberövande, grovt olaga hot, medhjälp till misshandel och stöld efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om människorov m.m. För den tilltalade ändrade hovrätten ansvarsdelen genom att rubricera gärningen som olaga frihetsberövande i stället för medhjälp till människorov och genom att dessutom döma för grovt olaga hot och medhjälp till misshandel. Hovrätten ändrade även skadeståndet och bestämde påföljden till fängelse i 2 år. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar som inte ändrades.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser under tiden mellan den 21 och 22 september 2024. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans med en medtilltalad bemäktigat sig målsäganden, fört bort honom och spärrat in honom. Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att gärningen i stället för medhjälp till människorov skulle bedömas som olaga frihetsberövande. Åklagaren yrkade också att den tilltalade skulle dömas för grovt olaga hot och medhjälp till misshandel, samt att hovrätten skulle bestämma ett längre fängelsestraff än tingsrätten.

I hovrätten prövades även åtalspunkten om grovt olaga tvång. Där ansåg hovrätten att den tilltalade hade tvingat målsäganden att skriva brev med bekännelser, skicka sms och lämna ut koder till telefon och BankID. Gärningen rubricerades som grovt olaga tvång och misshandeln ingick som ett moment i detta brott.

När det gäller rån fann hovrätten att den tilltalade hade tvingat målsäganden att föra över 5 000 kronor till en annan person och att han också hade tagit målsägandens mobiltelefon. Gärningen bedömdes som rån i konkurrens med övriga brott. Hovrätten fann också att den tilltalade hade gjort sig skyldig till stöld. För brottet mot knivförbudslagen gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten, vilket innebar att den domen stod fast i den delen.

Hovrätten ändrade däremot tingsrättens bedömning i flera delar. Den tilltalade dömdes inte för medhjälp till människorov utan för olaga frihetsberövande. Han dömdes också för grovt olaga hot och medhjälp till misshandel. I fråga om medhjälp till rånet och överföringen av pengar gjordes en annan bedömning än i tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten, och förhören hade spelats upp. En ljudinspelning åberopades dessutom som ny bevisning av en av de tilltalade. Hovrätten framhöll att målsägandens uppgifter i stort framstod som trovärdiga, även om det fanns vissa konstansbrister och vissa uppgifter hade korrigerats under processen.

När det gällde bortförandet fann hovrätten att utredningen starkt stödde målsägandens berättelse om att den tilltalade och medtilltalade tillsammans och i samförstånd under hot hade bemäktigat sig och fört bort honom. Hovrätten ansåg också att det var styrkt att målsäganden därefter spärrades in i en lägenhet efter en flera timmar lång bilfärd.

Rubriceringen blev dock inte människorov. Hovrätten ansåg att det inte var styrkt att den tilltalade hade haft det särskilda uppsåt som krävs för människorov, alltså att skada målsäganden, tvinga honom till en tjänst eller utöva utpressning. Därför rubricerades gärningen som olaga frihetsberövande.

När det gäller misshandeln fann hovrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av rättsintyg och övrig utredning. Den tilltalades invändning om nödvärn godtogs inte. Hovrätten ansåg att den tilltalade hade gjort sig skyldig till misshandel av normalgraden, men att gärningen skulle ingå som ett moment i det grova olaga tvånget.

I fråga om medhjälpen till misshandeln ansåg hovrätten att den tilltalade inte själv hade utövat våld, men att han genom sin närvaro hade främjat gärningen i sådan grad att han skulle dömas för medhjälp till misshandel.

Vad gäller grovt olaga hot ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade och medtilltalade hotade målsäganden under bortförandet och senare i lägenheten. Hoten bedömdes som grova med hänsyn till omständigheterna.

För rånfrågan fann hovrätten att det inte var styrkt att godset som anträffades vid polisens fordonsstopp tillgreps under de omständigheter som åklagaren påstod. Däremot ansåg hovrätten att den tilltalade hade tvingat fram en överföring om 5 000 kronor och stulit målsägandens mobiltelefon. Sammantaget bedömdes detta som rån. Hovrätten ansåg också att den tilltalade hade medverkat till stöld.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för olaga frihetsberövande, grovt olaga hot, grovt olaga tvång, rån och stöld. När det gällde skadegörelsen hade den delen av tingsrättens dom inte överklagats och stod därför fast.

Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år. Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens bedömning att det inte fanns förutsättningar för någon annan påföljd än fängelse, men justerade straffnivån i enlighet med den ändrade ansvarsdelen.

Skadeståndet ändrades också. Hovrätten förpliktade den tilltalade att betala 65 476 kronor till målsäganden, med ränta enligt räntelagen från angivna tidpunkter. Beloppet skulle betalas solidariskt med en medtilltalad. Hovrätten satte alltså ned skadeståndet jämfört med tingsrätten.

Frågan om häktning prövades också. Hovrätten fann att den tilltalade fortfarande skulle vara häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas.

Fakta