Fängelse efter upprepade våldsdåd

Tingsrätten dömer den tilltalade till fängelse i ett år för flera gärningar mot samma krets av närstående. Domstolen fann att bevisningen räckte för fällande dom för bland annat olaga hot, misshandel, ofredande och barnfridsbrott, medan vissa åtalspunkter ledde till frikännande. Den tilltalade ska också betala skadestånd till flera målsäganden och vara kvar i häkte till dess att straffet kan verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målen gällde ett flertal händelser mellan december 2024 och juni 2026. I åtalspunkt 1 gällde det olaga hot den 7 september 2025 och barnfridsbrott vid samma tillfälle. Domstolen fann att den tilltalade hade hotat målsäganden genom dödshot och dömde honom för både olaga hot och barnfridsbrott.

I åtalspunkt 2 gällde det olaga hot den 14 september 2025 samt två punkter om barnfridsbrott samma dag. Tingsrätten dömde den tilltalade för olaga hot och ett av barnfridsbrotten, men frikände honom från den andra barnfridsbrottspunkten eftersom det inte kunde hållas för visst att barnet hade bevittnat händelsen.

I åtalspunkt 3 gällde det misshandel, ringa brott, den 30 december 2024 samt barnfridsbrott samma dag. Åklagaren hade även yrkat i andra hand att gärningen skulle bedömas som ofredande. Tingsrätten fann att den tilltalade hade puttat målsäganden, men att smärtan varit av övergående natur. Han dömdes därför för ofredande och ringa barnfridsbrott, inte för misshandel.

I åtalspunkt 4 gällde det misshandel mellan den 18 april 2026 och den 19 april 2026, barnfridsbrott vid samma tid och olaga hot den 19 april 2026. Tingsrätten dömde den tilltalade för samtliga tre brott. Domstolen ansåg att målsägandens berättelse fick starkt stöd av övrig utredning, bland annat fotografier, rättsintyg, ljudinspelningar och uppgifter från vittnen.

I åtalspunkt 5 gällde det misshandel den 21 juni 2026 och barnfridsbrott samma dag. Den tilltalade dömdes för båda brotten. Tingsrätten ansåg att utredningen visade att målsäganden hade utsatts för våld på det sätt som påståtts och att ett barn hade bevittnat händelsen.

I åtalspunkt 6 gällde det två fall av misshandel den 15 och 16 februari 2025. Den tilltalade frikändes från båda punkterna. Tingsrätten ansåg att det fanns osäkerhet kring vilka skador som uppkommit när och att det saknades tillräckligt robust stödbevisning.

I åtalspunkt 7 gällde det misshandel den 2 maj 2026, barnfridsbrott samma dag och olaga hot samma dag. Den tilltalade dömdes för ringa misshandel, ringa barnfridsbrott och olaga hot. Tingsrätten ansåg att greppet om barnets arm och uttalandet om att trycka ner stenar i barnens halsar var styrkta.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att åklagaren hade bevisbördan och att det för fällande dom krävdes att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått gärningarna. I flera delar fäste domstolen stor vikt vid målsägandenas berättelser, som ansågs trovärdiga och i centrala delar stöddes av annan bevisning. Det gällde särskilt de delar där rättsintyg, fotografier, ljudinspelningar, övervakningsmaterial och vittnesuppgifter bekräftade händelseförloppen.

Vid bedömningen av olaga hot framhöll domstolen att dödshot och liknande uttalanden typiskt sett är ägnade att framkalla allvarlig rädsla. I bedömningen av barnfridsbrotten betonade tingsrätten att det var utrett att flera barn hade bevittnat olika gärningar. För den händelse som ledde till ofredande ansåg domstolen att den fysiska påverkan var begränsad och att gärningen därför skulle bedömas som ofredande i stället för misshandel. I de delar där den tilltalade frikändes fann tingsrätten att utredningen inte räckte för att säkert knyta påstådda skador till de aktuella tillfällena.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år. Tingsrätten ansåg att straffvärdet var så högt att någon annan påföljd inte kunde väljas. Den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då villkorlig frigivning annars skulle ha skett.

Den tilltalade ska betala skadestånd till flera målsäganden. I domen fastställdes ersättning för kränkning till målsäganden i olika belopp, och i ett fall även ersättning för sveda och värk. En av de yrkade skadeståndsposterna avslogs. Därutöver ska den tilltalade betala avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr. Staten ska stå för kostnaderna för vissa ersättningar.