Mened i Umeå kommun: hovrätten fastställer fängelsedom

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mened. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom eller, i andra hand, döma till en icke frihetsberövande påföljd. Hovrätten fastställde dock tingsrättens dom i alla delar och lämnade fängelsestraffet oförändrat.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde åtalet för mened. Enligt tingsrätten hade den tilltalade gjort sig skyldig till mened den 16 september 2021 i Umeå kommun. Åtalet avsåg en gärning som prövades enligt 15 kap. 1 § första stycket brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2022.

I hovrätten var det fråga om ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade frikännande eller, i andra hand, en lindrigare och inte frihetsberövande påföljd. Åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling med parternas samtycke.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhören hade spelats upp i hovrätten, och ny bevisning som åberopades där gällde en annan tilltalad. Hovrätten redovisade att tingsrätten i sin dom utförligt hade beskrivit bevisningen och värderingen av den, och hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om vad som var utrett i målet.

Hovrätten anslöt sig därför till tingsrättens slutsats att åtalet var styrkt. Den fann alltså, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för mened.

Hovrätten prövade också frågan om tiden som gått sedan brottet. Domstolen konstaterade att det hade gått närmare tre år från gärningen till den slutliga domen, men ansåg att detta inte var en sådan ovanligt lång tid att det skulle ses som sen lagföring. Hovrätten bedömde inte heller att handläggningstiden varit så lång att artikel 6.1 i Europakonventionen hade kränkts. Någon påföljdslindring på den grunden skulle därför inte ske.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i alla delar. Den tilltalade förblev dömd för mened den 16 september 2021 i Umeå kommun.

Påföljden bestämdes till fängelse i 6 månader, vilket hovrätten lämnade oförändrat. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffvärdet och ansåg att fängelse skulle följa i enlighet med detta.

Tingsrätten hade också beslutat om en avgift till brottsofferfonden på 800 kronor. Hovrätten ändrade inte detta beslut. Vidare hade tingsrätten förpliktat den tilltalade att återbetala kostnader för försvararersättning till staten. Hovrätten beslutade att ersättning till försvararen skulle utgå av allmänna medel med 7 081 kronor, varav 5 665 kronor för arbete och 1 416 kronor för mervärdesskatt, och att denna kostnad skulle återbetalas av den tilltalade till staten.

Det framgår inte av materialet att den tilltalade var häktad.