Skattebrottsmål om medhjälp fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om medhjälp till skattebrott. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas eller i andra hand få en lindrigare påföljd, men hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Det innebär att fällande dom och påföljd stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde medhjälp till skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen och 23 kap. 4 § brottsbalken. Enligt tingsrättens dom hade den tilltalade gjort sig skyldig till brottet under perioden den 5 april 2017 till den 1 augusti 2017 vid sex tillfällen. Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten och spelade upp förhören.

Av hovrättens avgörande framgår att den tilltalade överklagade tingsrättens dom och yrkade frikännande eller lindrigare påföljd. Åklagaren motsatte sig ändring. Målet avgjordes i hovrätten utan huvudförhandling med parternas samtycke.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att den tagit del av samma utredning som tingsrätten och att förhören hade spelats upp. När det gäller den tilltalade gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Det innebär att hovrätten stod fast vid tingsrättens slutsats om skuldfrågan och fann att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till skattebrott.

Hovrätten tog också ställning till påföljdsfrågan. Den gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om val av påföljd och fängelsestraffets längd. Hovrätten uttalade visserligen att det inte fanns skäl att göra åtskillnad mellan den tilltalade och medtilltalad i fråga om den långa tid som förflutit sedan brotten begicks, men fann samtidigt att det inte fanns anledning att sätta ned straffets längd. Skälet var att hovrätten bedömde att straffvärdet var högre än vad tingsrätten hade funnit.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes därför för medhjälp till skattebrott begånget mellan den 5 april 2017 och den 1 augusti 2017 vid sex tillfällen.

Påföljden var fängelse i sex månader. Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden med 800 kronor. Någon ändring i den delen framgår inte av hovrättens beslut, vilket innebär att även denna del stod fast.

I tingsrätten beslutades också om ersättning till försvararen och att staten skulle stå för kostnaden. Hovrätten beslutade vidare om ersättning av allmänna medel till ett ombud i hovrätten, med 8 303 kronor, och angav att staten skulle stå för kostnaden. Det framgår inte av materialet att någon häktning har förekommit.