Grovt egenmäktigt förfarande i stället för rån efter hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån m.m. När hovrätten meddelade sin dom ändrades bedömningen för den tilltalade. I stället för rån dömdes den tilltalade för grovt egenmäktigt förfarande den 8 december 2024. Påföljden bestämdes till fängelse i 8 månader, och hovrätten fastställde också utvisning med återreseförbud i 5 år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett händelseförlopp där den tilltalade och två andra personer enligt åtalet tillsammans angrep målsäganden. Åklagaren gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som rån, men under hovrättens huvudförhandling klargjordes att gärningsbeskrivningen även kunde omfatta påståenden om stöld, misshandel och egenmäktigt förfarande, även grovt brott.

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten. Förhörsinspelningar från tingsrätten spelades upp med ljud och bild, och aktuella filmer samt larmsamtal spelades också upp i hovrätten.

Hovrätten redogjorde för att målsäganden blev sparkad, slagen och utsatt för våld mot halsen. Detta ledde till smärta, andningssvårigheter och skador på kroppen och huvudet, bland annat en snedställd näsa. Domstolen ansåg att gärningen skulle ses som ett sammanhängande händelseförlopp där samtliga tre tilltalade varit delaktiga på olika sätt. Den tilltalade bedömdes ha varit mindre aktiv än de andra två, men ändå som medgärningsman.

När det gällde de föremål som påstods ha tagits från målsäganden fann hovrätten, liksom tingsrätten, att skorna olovligen hade tagits och att det även hade gjorts försök att ta jackan. Däremot kunde det inte säkert fastställas hur målsäganden förlorade besittningen till sin telefon.

Hovrätten prövade också invändningen om att gärningen inte borde bedömas som rån eftersom föremålen enligt försvaret skulle ha tagits som pant för en skuld. Domstolen konstaterade att händelsen hade sin bakgrund i en dispyt om en skoter och att det inte i sig utesluter tillägnelseuppsåt att ta pant. Samtidigt ansåg hovrätten att åklagaren inte hade bevisat att tillgreppet av skorna innebar skada för målsäganden. Mot den bakgrunden var det inte styrkt att brottet skulle bedömas som rån.

I stället fann hovrätten att den tilltalade tillsammans med de andra olovligen hade tagit målsägandens skor med hjälp av våld som bedömdes som en relativt allvarlig misshandel. Därmed dömdes den tilltalade för grovt egenmäktigt förfarande. Hovrätten ansåg att det grova egenmäktiga förfarandet konsumerade misshandeln, och därför dömdes inte för misshandel i konkurrens.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade i allt väsentligt tingsrättens bedömning av utredningen, men gjorde en annan juridisk bedömning av brottet. Domstolen ansåg att bevisningen visade att målsäganden utsatts för ett gemensamt angrepp där våldet varit allvarligt och riktats mot bland annat huvudet. Även om den tilltalade hade haft en mindre aktiv roll än de andra två, bedömde hovrätten att samtliga tre skulle ses som medgärningsmän.

Avgörande för rubriceringen blev att hovrätten inte ansåg det bevisat att tillgreppet av skorna medförde den skada som krävs för rån. Därför kunde gärningen inte bedömas som rån, trots att våldet varit allvarligt och händelsen haft en rånliknande karaktär. I stället bedömdes brottet som grovt egenmäktigt förfarande på grund av det våld som använts.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom för den tilltalade genom att ersätta rån med grovt egenmäktigt förfarande avseende den 8 december 2024. Påföljden sänktes från fängelse i 1 år 6 månader till fängelse i 8 månader. Hovrätten bestämde även återreseförbudet till 5 år, i stället för 10 år som tingsrätten hade beslutat.

Hovrätten ansåg att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas, men inte längre än till den tidpunkt då villkorlig frigivning annars skulle ha skett om verkställighet hade påbörjats.

När det gällde skadeståndet gjorde hovrätten ingen ändring. Det innebär att tingsrättens skadeståndsbedömning stod fast. Hovrätten tog också upp att statens kostnad för försvararen i hovrätten ska bäras av staten. Dessutom angavs att ersättning betalades ut till målsägandebiträdet.