Grovt vapenbrott vid allmän plats ändras i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat rån, övergrepp i rättssak, stöld och brott mot knivlagen. För den tilltalade ändrar hovrätten tingsrätten endast i två delar: gärningen i åtalspunkten 7 bedöms som grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, och skadeståndet till två målsägande justeras ned till 25 000 kronor vardera. I övrigt fastställs tingsrättens dom, inklusive fällande dom för rån och övergrepp i rättssak samt den i övrigt bestämda påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade i hovrätten frikännande för åtalspunkterna 1–3, alltså rån och övergrepp i rättssak, samt att skadeståndskraven under dessa punkter skulle ogillas. Han yrkade också i vart fall på lindrigare straff. Åklagaren yrkade samtidigt att gärningen i åtalspunkten 7 skulle bedömas som grovt brott mot knivlagen. Åklagaren vidhöll även att det i åtalspunkten 2 varit fråga om två knivar.

Enligt hovrättens dom gäller åtalspunkterna 1–3 och 7 den tilltalades gärningar i samband med flera händelser i december 2023. I åtalspunkten 1 ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade brutit sig in i en lägenhet och där hotat med en kofot, varpå egendom togs. Hovrätten förtydligade att den egendom som tillgreps var ett id-kort, en svart väska, en röd jacka samt två tröjor. Gärningen rubricerades som rån.

I åtalspunkten 2 avsåg åtalet ett rån mot en målsägande på järnvägsstationen. Åklagaren hade i hovrätten även alternativt lagt fram ett justerat påstående om grov stöld, men hovrätten gick inte på den linjen. Hovrätten utgick i stället från att målsägandens berättelse kunde läggas till grund och fann att den tilltalade gjort sig skyldig till rån, såsom tingsrätten bedömt. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att det inte var utrett att det rörde sig om mer än en kniv.

I åtalspunkten 3 gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade skulle därför dömas för två fall av rån och fyra fall av övergrepp i rättssak enligt den tidigare domen.

I åtalspunkten 7 prövade hovrätten innehav av två knivar på allmän plats. Tingsrätten hade dömt för brott mot knivlagen, men hovrätten bedömde att omständigheterna gjorde att gärningen skulle rubriceras som grovt brott.

Tingsrätten hade dessutom dömt den tilltalade för ytterligare brott, bland annat stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel, men hovrätten prövade inte någon ändring av dessa delar och lät tingsrättens dom stå fast i övrigt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten använde samma bevisning som tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten och telefonförhöret med ett vittne spelades upp. På begäran av en medtilltalad hölls även ett tilläggsförhör, och ett vittne hördes på nytt.

I fråga om rånet i åtalspunkten 2 ansåg hovrätten att målsägandens berättelse i stora delar fick stöd av övrig utredning, främst av ett vittnesmål som beskrev hur målsäganden varit mycket upprörd och berättat att gärningsmannen använde kniv. Hovrätten lade vikt vid att berättelsen om händelsen sammantaget inte rubbades av den tilltalades invändningar. Även om vissa tidsuppgifter inte helt stämde överens med övervakningsbilderna, förtog det enligt hovrätten inte vittnesmålets värde som helhet.

Hovrätten slog fast att det inte var bevisat att fler än en kniv använts i åtalspunkten 2. Trots det ansågs gärningen utgöra rån. På den punkten gjorde hovrätten alltså samma skuldvärdering som tingsrätten.

I åtalspunkten 7 konstaterade hovrätten att den tilltalade vid tillfället haft två knivar på allmän plats. Eftersom knivarna tagits i beslag i samband med gripandet och eftersom den tilltalade även använt kniv vid de gärningar som prövades under åtalspunkterna 2 och 3, fann hovrätten att knivarna innehafts i ett sammanhang där de kunde befaras komma till användning vid brottsligt angrepp mot någons liv, hälsa eller trygghet. Därmed ansågs brottet vara grovt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i två delar. För det första rubricerades gärningen i åtalspunkten 7 som grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. För det andra sänktes skadeståndet till två målsägande, som i hovrätten bestämdes till 25 000 kronor vardera jämte ränta enligt tingsrättens dom. I övrigt fastställdes tingsrättens dom.

Påföljden ändrades inte av hovrätten. Den gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om den samlade brottslighetens straffvärde och val av påföljd. Den tilltalade skulle därför avtjäna det fängelsestraff som tingsrätten dömt ut. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet fick verkställas.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för flera brott, däribland rån, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, övergrepp i rättssak och brott mot knivlagen. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i fyra år och undanröjde en tidigare utdömd skyddstillsyn. Hovrätten ändrade inte denna påföljd. Hovrätten beslutade också att beslagen skulle bestå.

När det gäller skadestånd ändrade hovrätten endast ersättningen till två målsägande under rån- och övergrepp i rättssak-händelsen. Den övriga skadeståndsregleringen enligt tingsrättens dom stod fast.