Tilltalad döms för grov misshandel av spädbarn

Den tilltalade döms för grov misshandel efter att under en längre tidsperiod ha tillfogat ett spädbarn smärta och skador. Tingsrätten fann att han uppsåtligen orsakat blåmärken och revbensfrakturer, men att vissa delar av åtalet inte var styrkta på det sätt som åklagaren gjort gällande. Han döms till fängelse i två år och ska betala skadestånd samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. I åtalet mot den tilltalade gällde att han vid flera tillfällen utsatt målsäganden för grov misshandel under perioden den 15 maj till den 3 juni 2025 i Finspångs kommun och Östergötlands län. Enligt gärningsbeskrivningen hade han hållit barnet i ett grepp som kraftmässigt översteg normal varsam spädbarnshantering, nypt, klämt och eller slagit barnet i ansiktet och på underlivet, slagit barnet på ryggen eller bröstkorgen samt orsakat en brännskada eller annan skada på huden på armen genom kontakt med hett föremål eller annat som gett upphov till skadan. Åklagaren gjorde också gällande att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan vårdnadshavare underlåtit att ta barnet till sjukvården efter att han slagit barnet på ryggen, trots påstådda andningsproblem. Tingsrätten prövade dock endast den tilltalades ansvar.

I domen framgår att tingsrätten bedömde att den tilltalade med uppsåt orsakat smärta och skador i form av blåmärken och revbensfrakturer under tiden den 15 maj till den 3 juni 2025. Domstolen ansåg att han vid upprepade tillfällen utsatt ett nyfött spädbarn, som inte haft möjlighet att freda sig, för våld. Däremot fann tingsrätten inte klarlagt att han orsakat skadan på armen eller att skadan uppkommit genom kontakt med hett föremål. Frågan om underlåtenhet att söka vård ledde inte till ansvar för den tilltalade, eftersom något akut vårdbehov inte ansågs framkomma av utredningen. Den gärning som låg till grund för domen bedömdes som en brottsenhet och rubricerades som grov misshandel.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att annan orsak än yttre påverkan kunde uteslutas för målsägandens skador. Domstolen hänvisade till rättsintyg, kompletteringar och sakkunnigbevisning som enligt rätten gav starkt stöd för att skadorna uppstått genom grepp, tryck, nypning, klämning, islag och slag. Provtagningar enligt nationell rutin uteslöt enligt domstolen alternativa orsaker som ökad blödningstendens, rakit, D-vitaminbrist, lågt fosfatvärde, högt PTH-värde och benskörhet.

När det gällde den tilltalades invändning om att han den 15 maj 2025 agerat i nöd och endast gett lätta ryggdunkningar godtog tingsrätten att han utfört sådana ryggdunkningar. Domstolen ansåg dock inte att detta förklarade revbensfrakturerna. Förklaringen om att frakturerna skulle ha orsakats av ryggdunkningarna bedömdes som en efterhandskonstruktion. I stället fann rätten att frakturerna uppstått genom den tilltalades handåverkan, antingen genom slag eller grepp, under ett eller flera tillfällen inom åtalsperioden. Någon ansvarsbefriande nöd förelåg därför inte.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov misshandel till fängelse i 2 år. Tingsrätten bestämde att han ska betala skadestånd till målsäganden med 89 600 kr jämte ränta från den 3 juni 2025. Av beloppet ska 33 200 kr betalas solidariskt med en annan person. Den tilltalade ska också betala 1 000 kr till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även om fortsatt sekretess för vissa bilder i förundersökningen som visar målsäganden. Statens kostnader skulle bäras av staten.