Grov misshandel och narkotikabrott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel, misshandel, narkotikabrott, olaga hot och folkbokföringsbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak men ändrade den så att den tilltalade friades från grov misshandel mot en målsägande, medan övriga skuldfrågor och påföljdsvalet stod fast. Däremot justerades den alternativa fängelsetiden och ett skadeståndsanspråk avslogs.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera händelser vid olika tidpunkter. En del av åtalet rörde händelsen den 14 juni 2020, där åklagaren påstod att den tilltalade först misshandlat en målsägande och därefter grovt misshandlat en annan målsägande. I hovrätten prövades också händelser den 31 oktober 2020, där åtal väckts för flera fall av misshandel. Vidare gällde målet händelsen den 28 maj 2021, där den tilltalade åtalades för grov misshandel. Slutligen prövades narkotikabrott som enligt tingsrätten avsåg två tillfällen under maj 2021 samt ett folkbokföringsbrott.

Hovrätten redovisade att åklagaren hade justerat gärningsbeskrivningen i den del som gällde händelsen mot en målsägande den 14 juni 2020. Av den justerade beskrivningen följde att den tilltalade skulle ha fällt, svingat eller slagit målsäganden till marken och därefter fortsatt att slå och sparka honom. I hovrätten stod det klart att den målsäganden hade utsatts för våld, men rätten fann att utredningen inte räckte för att slå fast på vilket sätt han hamnat på marken eller att han utsatts för det våld som åklagaren påstod i den delen. Den tilltalade frikändes därför från grov misshandel i den delen.

När det gällde den andra delen av händelsen den 14 juni 2020 fann hovrätten däremot att den tilltalade hade misshandlat en annan målsägande. Hovrätten ansåg att uppgifterna om signalement, klädsel, beslag av en keps, blodfynd på den tilltalades sko och iakttagelser från vittnen sammantaget visade att det var den tilltalade som utsatte målsäganden för våld. Tingsrättens bedömning stod därför fast i skuldfrågan avseende misshandel.

För händelserna den 31 oktober 2020 anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att målsägandenas berättelser fick stöd av varandra, av vittnesbevisningen och av fotografier. Hovrätten fann att den tilltalade hade utsatt flera målsäganden för våld och att gärningarna skulle bedömas som misshandel av normalgraden.

När det gällde händelsen den 28 maj 2021 fann hovrätten att den tilltalade hade deltagit i misshandeln av en målsägande. Hovrätten byggde sin bedömning på bland annat uppgifter om att den tilltalade fanns på platsen, filmade händelsen, uttalade sig hotfullt efteråt och tidigare samma kväll hade hotat målsäganden med kniv. Vittnesuppgifter och rättsintyg gav enligt hovrätten starkt stöd för att den tilltalade varit medgärningsman i en grov misshandel. Tingsrättens dom stod därför fast även i denna del.

I fråga om narkotikabrotten invände den tilltalade att innehavet endast avsett eget bruk och därför borde bedömas som ringa narkotikabrott. Hovrätten fann dock, i likhet med tingsrätten, att narkotikan innehafts huvudsakligen i överlåtelsesyfte vid båda tillfällena. Hovrätten konstaterade också att ett av narkotikabrotten redan med hänsyn till narkotikans art och mängd var att bedöma som narkotikabrott av normalgraden. Tingsrättens bedömning stod därför fast.

Tingsrätten hade dessutom dömt för folkbokföringsbrott, och den delen hade inte överklagats. Hovrätten utgick därför från att den domen stod fast också där.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som i tingsrätten och hade dessutom nya vittnesförhör. Bland annat spelades de videoinspelade förhören från tingsrätten upp, och vissa vittnen hördes på nytt. Hovrätten betonade att många uppgifter i målet var oförenliga och att flera iakttagelser gjorts av personer som varit alkoholpåverkade eller befann sig på avstånd. Bedömningen av händelseförloppet krävde därför försiktighet.

När det gällde misshandeln den 14 juni 2020 fann hovrätten att det var utrett att den målsägande hade utsatts för våld, men inte tillräckligt utrett att våldet utövats på det sätt som åklagaren påstod i den grova misshandelsdelen. Hovrätten framhöll att olika vittnen lämnat motstridiga uppgifter om exempelvis sparkar, flaskor och exakt händelseförlopp. Därför kunde domstolen inte med säkerhet fastslå att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grov misshandel i den delen.

Däremot bedömdes bevisningen stark nog för att fälla den tilltalade för misshandel av den andra målsäganden samma natt. Hovrätten lade särskild vikt vid uppgifter från den målsägande själv, från ett vittne som uppfattade gärningsmannens signalement, samt vid de tekniska omständigheterna kring den beslagtagna kepsen och blodfyndet på den tilltalades sko. Hovrätten ansåg att dessa omständigheter sammantaget gjorde det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade var gärningsmannen.

För händelsen den 31 oktober 2020 ansåg hovrätten att målsägandenas berättelser, vittnesuppgifter och fotografier gav ett tillräckligt och sammanhängande stöd för att den tilltalade hade deltagit i misshandeln. Domstolen fann att våldet utövats med avsiktsuppsåt, med ett undantag för sparkarna mot en målsägande där hovrätten bedömde uppsåtet som likgiltighetsuppsåt.

För händelsen den 28 maj 2021 tillmätte hovrätten vittnet som befann sig tillsammans med målsäganden särskild betydelse. Vittnet var nykter och hade enligt hovrätten lämnat uppgifter som starkt pekade ut den tilltalade som en av dem som slog och sparkade målsäganden. Att den tilltalade själv medgett att han filmade efter misshandeln, att filmen fanns i en annan persons telefon och att han yttrat sig hotfullt efteråt stärkte bevisläget ytterligare. Hovrätten fann därför att den tilltalade deltagit som medgärningsman och att gärningen utgjorde grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast delvis. Den tilltalade friades från den del av åtalet som avsåg grov misshandel mot en målsägande den 14 juni 2020. I övrigt fastställdes tingsrättens dom i skuldfrågorna, vilket innebar fällande dom för misshandel, grov misshandel, narkotikabrott och folkbokföringsbrott enligt tingsrättens domslut.

När det gällde påföljden konstaterade hovrätten att den samlade brottsligheten motsvarade fängelse 1 år och 4 månader. Hovrätten fann inte skäl att ändra tingsrättens val av påföljd i övrigt, men det alternativa fängelsestraffet sattes ned. Tingsrätten hade dömt till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan och angett att om fängelse valts i stället skulle straffet ha varit 1 år och 2 månader. Hovrätten angav att det alternativa fängelsestraffets längd skulle sättas ned, men exakt ny längd framgår inte av den tillhandahållna texten.

Skadeståndsfrågorna ändrades endast delvis. Hovrätten fastställde skadeståndet till flera målsägande i enlighet med tingsrättens dom. Däremot avslogs en målsägandes skadeståndstalan helt, eftersom hovrätten inte fann att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grov misshandel i den delen. För en annan målsägande ändrades skadeståndet så att ett belopp om 9 600 kronor för inkomstförlust inte skulle ersättas, medan övriga delar fastställdes.

Den tilltalade hade inte varit häktad enligt den uppgift som framgår av tingsrättens domslut i den tillhandahållna texten, men tingsrätten hade hävt ett häktningsbeslut och beslutat om omedelbart omhändertagande inför placering på behandlingscenter. Hovrätten ändrade inte det som tingsrätten beslutat om beslag. Den tilltalade ålades inte heller någon ny särskild rättsverkan utöver det som redan följde av tingsrättens dom. Avgiften till brottsofferfonden och övriga ersättningsfrågor stod fast enligt tingsrättens avgörande, i den mån de inte särskilt ändrades i hovrätten.