Narkotikabrott gav skyddstillsyn

Den tilltalade döms för narkotikabrott efter att ha erkänt att han olovligen innehaft flera narkotikaklassade preparat den 6 maj 2026. Tingsrätten fann att erkännandet stöddes av den övriga utredningen och bestämde påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om drogavvänjande behandling.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet väcktes åtal mot den tilltalade för en åtalspunkt. Åklagaren gjorde gällande att han skulle dömas för narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p och 2 st narkotikastrafflagen (1968:64). Den påstådda gärningen bestod i att han olovligen hade innehaft 139 tabletter pregabalin, 1 tablett zopiklon, 13,32 gram 3-CMC och 29,93 gram cannabisharts, allt enligt domen narkotika. Enligt åtalet skedde detta den 6 maj 2026 på en plats i Västerås. Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott för denna gärning.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände gärningen. Tingsrätten konstaterade att erkännandet stöddes av övrig utredning och fann därför att det var bevisat att han begått gärningen. Rätten bedömde brottet på det sätt som åklagaren hade gjort. I påföljdsfrågan angavs att brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i ett par månader. Samtidigt beaktade rätten den tilltalades personliga förhållanden, där det framgick att han hade tagit tag i sitt narkotikamissbruk, ville bli drogfri och fick behandling för missbruk och psykisk ohälsa. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att det fanns särskilda skäl att välja en annan påföljd än fängelse.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för narkotikabrott begånget den 6 maj 2026. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Som föreskrift ska han underkasta sig den drogavvänjande behandling som frivården finner lämplig, och övervakare ska utses av frivården. Han ska också betala 1 000 kronor i avgift till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen, som enligt domen uppgick till 3 725 kronor. Den tilltalade ska inte återbetala kostnaden.