Grovt bedrägeri i återkommande upplägg ändrades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt bedrägeri, försök till grovt bedrägeri och penningtvättsbrott. För den tilltalade ändrades tingsrättens dom på flera punkter. Hovrätten dömde honom för fler fall av grovt bedrägeri och ett ytterligare fall av försök till grovt bedrägeri, bestämde fängelsestraffet till fyra år och sex månader och justerade flera skadestånd. Samtidigt frikändes en medtilltalad från de åtalen som avsåg hans medverkan, och åtal mot två andra tilltalade gällde penningtvättsbrott.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett upplägg där äldre personer kontaktades per telefon av någon som påstods ringa från bank eller försäkringsbolag. Därefter kom en person hem till målsägandena för att hämta bankkort, koder, kontanter och smycken. I flera fall gjordes också kontantuttag från bankomater kort därefter. Hovrätten konstaterade att tillvägagångssättet varit i huvudsak detsamma i de flesta gärningar.

Den tilltalade var i hovrätten åtalad för grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri. Hovrätten slog fast att han skulle dömas för grovt bedrägeri vid sammanlagt 41 tillfällen och försök till grovt bedrägeri vid sammanlagt 3 tillfällen. Jämfört med tingsrätten innebär detta att han dömdes för ytterligare 11 fall av grovt bedrägeri samt ett ytterligare fall av försök till grovt bedrägeri. Hovrätten angav också att tingsrättens frikännande i vissa delar inte hade överklagats.

Hovrätten redovisade att åklagarna hade yrkat att den tilltalade även skulle dömas för andra gärningar, men hovrätten gjorde en uppdelning mellan de gärningar där hans medverkan ansågs bevisad och de gärningar där bevisningen inte räckte. För gärningarna B6, B10, A9–A12, A29 och B25, A13 samt A23 och A24 ansågs det finnas så stark tidsmässig och teknisk koppling till andra bevisade gärningar att han också dömdes för dessa. För gärningarna C2, C4, C5, B1, A1–A3, A15, B13, B17 och B22 ansåg hovrätten däremot att det inte var ställt utom rimligt tvivel att han deltagit, och han frikändes i de delarna.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma huvudsakliga bevisning som i tingsrätten, men också på ny skriftlig och muntlig bevisning. Bland annat åberopades telefonuppgifter, HÖK-listor, kontoutdrag, beslagtagna mobiltelefoner, DNA-spår, journalanteckningar samt förhör med personer som uppgav sig ha kännedom om den tilltalades roll.

Hovrätten fann att målsägandenas berättelser i allt väsentligt var sammanhängande och fick stöd av övrig utredning. Det ansågs utrett att målsägandena genom vilseledande hade förmåtts att lämna ifrån sig bankkort, koder, smycken och kontanter, och att det i flera fall skett bankomatuttag. Däremot ansåg hovrätten inte att det var styrkt att något av fallen skulle rubriceras som stöld. I stället bedömdes gärningarna som bedrägerier eller försök till bedrägeri.

Särskilt stor vikt lades vid uppgifter från två medtilltalade som ursprungligen hade pekat ut den tilltalade som delaktig i upplägget. Hovrätten bedömde att deras första uppgifter hade beaktansvärt bevisvärde och att deras senare ändrade berättelser inte rubbade det värdet. Hovrätten ansåg också att mobiltelefonuppgifter och beslag stödde deras uppgifter. I utredningen ingick bland annat att telefoner och SIM-kort kopplades till gärningarna, att sökningar gjorts på en informationssida om målsägande, samt att DNA från den tilltalade påvisats på beslagtagna telefoner.

Hovrätten tog även upp den tilltalades invändning att han ofta varit med sin sjuke son under tiden för brotten. Uppgifterna om sjukhusvistelser och hotellövernattningar ansågs dock inte få sådant direkt stöd att de förändrade bevisvärderingen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes i hovrätten för grovt bedrägeri enligt 9 kap. 3 § brottsbalken vid ytterligare 11 tillfällen under tiden 2019-07-05--2019-09-03. Han dömdes alltså sammanlagt för grovt bedrägeri vid 41 tillfällen. Han dömdes också för försök till grovt bedrägeri enligt 9 kap. 3 och 11 §§ samt 23 kap. 1 § brottsbalken även den 2019-08-06, vilket innebar sammanlagt 3 försök till grovt bedrägeri.

Straffet bestämdes till fängelse i 4 år och 6 månader. Hovrätten bedömde att brottsligheten hade ett högt straffvärde eftersom den varit systematisk, riktat sig mot mycket gamla och utsatta personer och präglats av särskild förslagenhet. Hovrätten fann inte skäl att sänka straffet på grund av häktningstiden. Den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet fick verkställas.

I skadeståndsdelen ändrades tingsrättens dom delvis. Hovrätten ansåg att vissa yrkanden om kränkningsersättning skulle avslås, men att ersättning för bankomatuttag, förlorade kontanter och smycken samt vissa försäkringsutbetalningar skulle bifallas eller höjas. Hovrätten tillerkände bland annat nya eller höjda belopp till flera målsägande och till banker och försäkringsbolag. På vissa belopp skulle ränta utgå enligt räntelagen. Den tilltalade ålades också att betala avgift till brottsofferfonden.

Tingsrätten hade tidigare dömt honom till fängelse i 3 år och hade också tillerkänt flera skadestånd. Hovrätten skärpte alltså både ansvar och påföljd.