Grovt häleri i hovrätten efter överklagande om påföljd och skadestånd

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov stöld, grovt häleri och flera andra brott. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom i påföljdsdelen och bestämde påföljden till skyddstillsyn med behandlingsföreskrift. Hovrätten ändrade också skadeståndsdelen och förpliktade den tilltalade att solidariskt ersätta målsäganden med ett visst belopp. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast i de delar som inte överklagats eller som hovrätten inte fann skäl att ändra.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande från tingsrättens dom. I hovrätten var utgångspunkten att skuldfrågorna i de delar som inte överklagats skulle stå fast enligt tingsrättens bedömning. Den tilltalade var en av flera tilltalade i målet, men denna artikel fokuserar endast på den tilltalade.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för ringa stöld, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, ringa narkotikabrott under en angiven period och flera fall av olovlig körning samt rattfylleri under angivna perioder. Tingsrätten hade däremot frikänt från åtalet för grovt häleri.

I hovrätten prövades särskilt frågan om den gärning som tingsrätten rubricerat som grov stöld alternativt grovt häleri skulle bedömas annorlunda. Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten, men att ny bevisning hade lagts fram. Den nya bevisningen bestod bland annat av besiktnings- och värderingsutlåtanden avseende det tillgripna godset samt vissa promemorior och värderingsutlåtanden som den tilltalade och medtilltalade åberopat.

Hovrätten fann att det inte var tillförlitligt styrkt att de tilltalade hade tillgripit grävmaskinen och släpvagnen. Därför ogillades åtalet för grov stöld. Däremot fann hovrätten att den tilltalade skulle dömas för häleribrott. Gärningen bedömdes som grovt häleri med hänsyn till värdet på godset. Hovrätten tog även hänsyn till att det fanns kopplingar mellan de inblandade den aktuella natten, att de greps tillsammans med det tillgripna godset och att övervakningsfilmerna stödde att den ena bilen fungerat som följebil.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde en annan bevisvärdering än tingsrätten i den del som gällde den påstådda stölden. Domstolen pekade på att det fanns omständigheter som talade för att den tilltalade varit delaktig i tillgreppet, bland annat telefonuppkopplingar i anslutning till gärningen och en uppkoppling nära brottsplatsen strax före tillgreppet. Hovrätten ansåg dock att personerna på filmerna inte syntes tillräckligt väl och att deras klädsel inte stämde med den tilltalades och den medtilltalades kläder vid gripandet. Vid en samlad bedömning ansåg hovrätten därför att det inte var bevisat att de tillgripit godset.

När det gällde häleribrottet fann hovrätten att den tilltalade hade haft sådan befattning med det tillgripna godset att ansvar skulle dömas ut. Hovrätten betonade att uppgifterna från den tilltalade, en medtilltalad och ett vittne var motsägelsefulla och att omständigheterna tydde på ett medvetet handhavande av det tillgripna godset. Den värdering av godsets värde som åklagaren åberopat godtogs av hovrätten, eftersom den som lämnat utlåtandet var förordnad besiktningsman och hade besiktigat godset på plats. Redan värdet medförde att brottet skulle bedömas som grovt häleri. Hovrätten angav också att straffvärdet motsvarade mer än åtta månaders fängelse.

I skuldfrågorna för de övriga brott som inte överklagats utgick hovrätten från tingsrättens bedömning. Det framgår dock inte av det tillhandahållna materialet att hovrätten omprövade dessa gärningar i sak.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen för den tilltalade. Tingsrätten hade dömt till fängelse i fem månader och förklarat villkorligt medgiven frihet helt förverkad. Hovrätten ansåg i stället att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn, förenad med en föreskrift om drogavvänjande behandling som frivården skulle anse lämplig. Kriminalvården skulle ansvara för övervakningen.

Hovrätten angav att den tilltalades personliga och sociala situation förbättrats och att det fanns tecken på att hon vidtagit åtgärder för att bli kvitt sitt drogmissbruk. Samtidigt konstaterade hovrätten att hon fortfarande behövde stöd för fortsatt positiv utveckling och att kriminaliteten hade samband med drogmissbruket. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att skyddstillsyn var tillräcklig.

I skadeståndsdelen ändrade hovrätten tingsrättens dom så att den tilltalade, tillsammans med medtilltalad, skulle betala skadestånd till målsäganden med 2 454 kronor och 80 öre. Hovrätten ansåg att det visats att en skada på ett stödhjul uppkommit under tiden för hälerigärningen. I övrigt fann hovrätten ingen grund att ändra tingsrättens bedömning av skadeståndsanspråket.

Den tilltalade var häktad, och hovrätten beslutade att hon skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft mot henne, dock längst till dess påföljdsdelen fick laga kraft eller fängelsestraffet annars kunde verkställas. När det gällde den tilltalade angavs också en yttersta tidpunkt kopplad till den tidigare villkorligt medgivna friheten, men hovrätten ändrade alltså påföljden till skyddstillsyn.

Hovrätten beslutade vidare att beslag skulle bestå enligt tingsrättens beslut. Staten skulle stå för kostnaderna i hovrätten för den offentlige försvararen. Någon ny brottsofferfondsavgift eller annat kontaktförbud framgår inte av hovrättsdelen i det tillhandahållna materialet.