Grovt narkotikabrott och narkotikabrott

Tingsrätten i Luleå dömde den tilltalade för två åtalspunkter med narkotikabrottslighet men med olika rubricering. För åtalspunkt 1, grovt narkotikabrott den 7 maj 2026, ansåg domstolen att innehavet av en särskilt stor mängd narkotika var styrkt och att brottet skulle bedömas som grovt. För åtalspunkt 3, som avsåg grovt narkotikabrott den 24 februari 2026, kom tingsrätten däremot fram till att gärningen var styrkt som narkotikabrott av normalgraden och inte som grovt brott. Den tilltalade dömdes sammantaget till fängelse i två år och nio månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 7 maj 2026 olovligen och i vart fall delvis i försäljningssyfte hade innehaft 193,85 gram cannabisharts och 561,87 gram amfetamin. Enligt åtalet skedde detta i en lägenhet i Luleå kommun. Åklagaren angav att brottet skulle bedömas som grovt eftersom innehavet avsett en särskilt stor mängd narkotika. Den tilltalade erkände innehav av narkotikan för eget bruk men förnekade att den hafts i försäljningssyfte.

När det gällde åtalspunkt 3 gjorde åklagaren gällande att den tilltalade den 24 februari 2026 olovligen förvarat eller innehaft 476,4 gram amfetamin på en plats i Luleå kommun. Även den gärningen påstods vara grovt narkotikabrott med hänvisning till att innehavet avsett en särskilt stor mängd narkotika. Den tilltalade förnekade brott och uppgav att han inte kände till narkotikan.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att den skriftliga bevisningen, tillsammans med den tilltalades egna uppgifter och vittnesförhöret, visade att den tilltalade hade innehaft den narkotika som avsågs i åtalspunkt 1. Domstolen konstaterade att narkotikan påträffades i lägenheten och på den tilltalade, att det fanns en våg, redline-påsar och kontanter, samt att chattkonversationer tydde på att personer hade kontaktat honom för att köpa narkotika. Tingsrätten ansåg att det var visat att innehavet i vart fall delvis skett i försäljningssyfte. Mot den bakgrunden bifölls åtalspunkt 1, och gärningen bedömdes som grovt narkotikabrott.

När det gällde åtalspunkt 3 grundade domstolen sin bedömning främst på teknisk bevisning. Fingeravtryck från den tilltalade hade säkrats på flera av de påsar som innehöll amfetamin, och DNA i locket till plastlådan talade enligt domen extremt starkt för att huvuddelen av DNA:t kom från den tilltalade. Tingsrätten lade också vikt vid att narkotikan påträffats i en glasslåda och i nära anslutning till den tilltalades bostad, samt att liknande förpackning och narkotika senare påträffades i hans lägenhet. Domstolen avfärdade den tilltalades förklaring om zip-påsar och de åberopade chattarna som otillräckliga för att rubba åklagarens bevisning. Åtalspunkt 3 ansågs därför styrkt, men tingsrätten bedömde att det inte fanns skäl att rubricera gärningen som grovt narkotikabrott. Den tilltalade dömdes i stället för narkotikabrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 2 år och 9 månader. Tingsrätten beslutade att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Domstolen biföll också yrkandena om förverkande. I beslag taget gods kopplat till åtalspunkt 1 förklarades förverkat och beslaget skulle bestå. Kontanter om 4 200 kronor förverkades också och beslaget skulle bestå. Förverkandena av våg och redlinepåsar bifölls enligt domen.

Den tilltalade ålades dessutom att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten skulle stå för kostnaderna för försvararen, vars ersättning fastställdes till 64 495 kronor.