Narkotika och vapen i bostad ledde till fängelse

Den tilltalade döms av Döld domstol för narkotikabrott och vapenbrott. Tingsrätten fann att båda gärningarna hade begåtts den 3 juni 2026 och att påföljden skulle bestämmas till fängelse i ett år. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen innehaft 181,14 gram amfetamin, som är narkotika och som i vart fall delvis innehafts i försäljningssyfte. Gärningen angavs ha begåtts den 3 juni 2026 och i tiden dessförinnan i en bostad i Umeå. Åtalet avsåg narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen. Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott.

Åtalet gällde också vapenbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade innehaft en tillståndspliktig revolver utan att ha rätt till det. Även denna gärning angavs ha begåtts den 3 juni 2026 och i tiden dessförinnan i en bostad i Umeå. Åtalet hänfördes till 18 kap. 1 § tredje stycket vapenlagen. Tingsrätten dömde den tilltalade för vapenbrott, men på oaktsam grund.

Den tilltalade medgav att han hade innehaft narkotikan, men bestred att den hade innehafts i försäljningssyfte. Han bestred uppsåtligt vapenbrott men var beredd att ta ansvar för oaktsamt brott. Han hade inte någon invändning mot att revolvern skulle förverkas.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann genom erkännandet och den övriga utredningen att den tilltalade hade innehaft den amfetaminmängd som åklagaren påstod. Frågan blev om innehavet också hade haft ett överlåtelsesyfte. Domstolen hänvisade till att det rörde sig om en inte obetydlig mängd narkotika och till den mobilextraktion som visade att den tilltalade deltagit i gruppkonversationer i en applikation som uppenbart avsett narkotikahandel. Tingsrätten noterade också att han i konversationerna skrivit på ett sätt som tydde på att han vid olika tillfällen både efterfrågat och erbjudit narkotika till försäljning. Mot den bakgrunden ansågs det visst att innehavet åtminstone delvis haft ett överlåtelsesyfte. Åklagaren ansågs därmed ha styrkt narkotikabrottet i sin helhet.

När det gällde revolvern ansåg tingsrätten att det genom utredningen och den tilltalades medgivande var klarlagt att han hade innehaft vapnet vid den angivna tiden och platsen. Det var också ostridigt att revolvern var obrukbar och att det rörde sig om ett tillståndspliktigt vapen. Frågan var om han haft uppsåt. Tingsrätten godtog inte att det var visat att han insett en påtaglig risk för brottsligt innehav eller att han medvetet hade bortsett från en sådan risk. Däremot ansågs det utrett att han genom eget erkännande skulle dömas för oaktsamt innehav av revolvern. I domen finns också en skiljaktig mening där en nämndeman ansåg att den tilltalade skulle dömas för uppsåtligt vapenbrott, men majoritetens bedömning blev den som gällde.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för narkotikabrott den 3 juni 2026 och för vapenbrott den 3 juni 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år. Tingsrätten bedömde att straffvärdet uppgick till ett års fängelse och att det dessutom fanns sådana art- och straffvärdeskäl att fängelse skulle väljas.

Förverkandeyrkandet bifölls eftersom det var medgivet och lagligen grundat. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Försvararen fick ersättning av staten med 45 128 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan och mervärdesskatt. Staten ska stå för kostnaden.