Fängelse för misshandel och hot

Den tilltalade döms av tingsrätten för misshandel av normalgraden och olaga hot, båda begångna den 3 april 2026. Tingsrätten kom fram till att våldet och hotet var bevisade, men att misshandeln inte skulle bedömas som grov. Påföljden bestämdes till fängelse i åtta månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet träffade den tilltalade och målsäganden varandra på en nattklubb i Malmö och åkte därefter till målsägandens bostad för att fortsätta umgås. Där uppstod ett våldsförlopp i lägenheten. När det gäller åtalspunkt 1 avsåg åtalet grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken den 3 april 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade slog målsäganden med flera knytnävsslag i ansiktet och sparkade honom, vilket ledde till frakturer på käken, sårskador, smärta och blåmärken. Tingsrätten dömde i stället för misshandel av normalgraden.

Åtalspunkt 2 avsåg olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken den 3 april 2026. Enligt åtalet hotade den tilltalade målsäganden genom att säga att han skulle döda honom om han inte berättade för polisen att han hade försökt våldta den tilltalade. Tingsrätten fann även denna gärning styrkt och dömde för olaga hot.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter, trots vissa oklarheter, fick stöd av övrig bevisning. Särskilt åberopades fotografier, medicinsk utredning, rättsintyg, brottsplatsundersökning och blodbildsanalys. Domstolen lade också vikt vid en transkribering av ett larmsamtal samt uppgifter från ett vittne som kom till platsen. Av utredningen framgick att målsäganden fått käkfraktur, sårskador och blåmärken och att skadorna var förenliga med trubbigt våld, upprepade slag och sparkar samt att målsäganden släpats.

Den tilltalade invände att han handlat i nödvärn, alternativt putativt nödvärn, och att han i vart fall skulle gå fri på grund av nödvärnsexcess. Tingsrätten godtog att det kunde ha funnits en nödvärnssituation och att den tilltalade därför haft rätt till viss våldsutövning. Domstolen ansåg dock att våldet gick längre än vad som var försvarligt, bland annat eftersom det förekom på flera platser i lägenheten och fortsatte efter att den tilltalade följt efter målsäganden till badrummet. Därmed kunde den tilltalade inte ursäktas.

När det gällde rubriceringen av misshandeln fann tingsrätten att flera omständigheter talade för grov misshandel, bland annat att våldet bestått av flera slag och sparkar och att det förekommit när målsäganden varit liggande eller sittande. Trots det bedömde domstolen vid en helhetsprövning att gärningen inte nådde upp till grov misshandel. Den tilltalade dömdes därför för misshandel av normalgraden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade till fängelse i åtta månader. Domstolen beaktade att brotten begåtts kort efter en tidigare prövotid och ansåg att påföljden därför skulle bestämmas till fängelse.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 57 510 kronor jämte ränta från den 3 april 2026. Beloppet avser ersättning för kränkning, sveda och värk samt sjukvårdskostnad. Tingsrätten fastställde kränkningsersättningen till 50 000 kronor och konstaterade att målsäganden hade haft tuggförbud under sex veckor från den 12 april 2026. Den tilltalade ska även betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade vidare att den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts. Det beslagtagna föremålet skulle bestå till dess domen vunnit laga kraft och därefter återlämnas. Staten ska stå för kostnaderna i målet.