Grov misshandel ändrades i hovrätten – fängelsestraffet skärptes

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat hemfridsbrott, olaga frihetsberövande, människorov och misshandel. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast på en punkt: gärningen som tidigare rubricerats som misshandel bedömdes nu som grov misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 3 månader. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast i den del som gällde den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser som inträffade den 25–26 juli 2015. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för misshandel, hemfridsbrott och grov olovlig körning, medan åtalen för människorov och olaga frihetsberövande ogillades. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle fällas för människorov i första hand och olaga frihetsberövande i andra hand, samt att gärningen som tingsrätten bedömt som misshandel skulle bedömas som grov misshandel. Åklagaren yrkade också skärpt påföljd och utvisning.

I hovrätten justerades gärningsbeskrivningen för människorov och olaga frihetsberövande. Hovrätten prövade därför frågan utifrån den justerade åtalsbeskrivningen, men fann inte att det var visat att förutsättningarna för människorov eller olaga frihetsberövande var uppfyllda.

När det gäller hemfridsbrottet fann hovrätten, i linje med tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för hemfridsbrott av normalgraden. Hovrätten ändrade alltså inte rubriceringen på den punkten. För människorov kom hovrätten till samma slutsats som tingsrätten och frikände från det åtalet. Detsamma gällde olaga frihetsberövande, där hovrätten också delade tingsrättens bedömning att brott inte var styrkt.

Den enda ändringen av ansvarsdelen gällde alltså åtalspunkten om misshandel mot målsäganden, som hovrätten rubricerade om till grov misshandel.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten, bland annat inspelade förhör med målsägandena, den tilltalade och andra hörda personer. Hovrätten gjorde en något annan allmän bevisvärdering än tingsrätten och ansåg att målsägandenas berättelser hade företräde framför de tilltalades i de delar där de stod mot varandra.

När det gäller hemfridsbrottet ansåg hovrätten att det stod klart att den tilltalade inte var välkommen in i lägenheten men ändå gick in. Hovrätten fann därför att han skulle dömas för hemfridsbrott av normalgraden.

I frågan om människorov konstaterade hovrätten att det krävs att den tilltalade redan vid bemäktigandet haft uppsåt att skada målsäganden till liv eller hälsa. Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att det inte var visat att sådan avsikt funnits redan när händelserna inleddes. Åtalet för människorov kunde därför inte bifallas.

När det gällde olaga frihetsberövande ansåg hovrätten att utredningen inte visade med tillräcklig tydlighet att målsägandena objektivt sett hade förts bort, spärrats in eller på annat sätt berövats friheten på det sätt som krävs för ansvar. Hovrätten fann inte heller att det var visat att den tilltalade haft avsikt att frihetsberöva dem. Därmed ogillades även detta åtal, i linje med tingsrätten.

För grov misshandel ansåg hovrätten däremot att målsägandens uppgifter var mycket trovärdiga och att de dessutom stöddes av skriftlig bevisning om skadorna. Hovrätten accepterade hennes beskrivning av händelseförloppet och fann att omständigheterna vid misshandeln var sådana att gärningen skulle bedömas som grov. Hovrätten nämnde att den tilltalades berättelse var vag och i flera delar motsägelsefull i förhållande till övrig utredning. På den punkten gjorde hovrätten alltså en strängare bedömning än tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast genom att döma den tilltalade för grov misshandel i stället för misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 3 månader. Hovrätten uttalade att straffvärdet motsvarade detta straff och att annan påföljd än fängelse var utesluten.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om skadestånd. Däremot framgår inte av hovrättstexten några nya skadeståndsbelopp för den tilltalade, utan hovrätten hänvisade till tingsrättens bedömning.

Yrkandet om utvisning avslogs också i hovrätten. Hovrätten fann att det, trots återfall och brottslighetens allvar, inte fanns synnerliga skäl att utvisa den tilltalade.

Den tilltalade hade varit frihetsberövad sedan han greps av polis den 26 juli 2015. Hovrätten beslutade att han omedelbart skulle häktas om han frigavs från verkställighet av straff innan hovrättsdomen i ansvarsdelen vunnit laga kraft. Hovrätten angav också att kostnaden för försvarare skulle stanna på staten.