Hovrätten frikänner den tilltalade från båda åtalspunkterna om barn och kroppsskada

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om egenmäktighet med barn, grovt brott, och vållande till kroppsskada, grovt brott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet i sin helhet. Därmed undanröjdes också det skadestånd som tingsrätten hade dömt ut.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter mot den tilltalade. Den ena avsåg egenmäktighet med barn, grovt brott, och den andra avsåg vållande till kroppsskada, grovt brott. Enligt tingsrättens dom skulle egenmäktigheten ha begåtts under perioden den 3 september 2018 till den 12 september 2018. Åtalet om vållande till kroppsskada avsåg perioden den 1 oktober 2017 till den 31 januari 2018.

I hovrätten vidhöll åklagaren gärningsbeskrivningarna från tingsrätten. Målsäganden biträdde åtalet även i hovrätten och yrkade att skadeståndet skulle bestå. Den tilltalade yrkade frikännande, eller i andra hand lindrigare påföljd, och motsatte sig skadeståndsyrkandet.

När det gäller vållande till kroppsskada gjorde åklagaren gällande att den tilltalade och en medtilltalad hade orsakat målsäganden svår svält eller svält under perioden oktober 2017 till januari 2018. Hovrätten uppfattade dock att det centrala var om målsäganden hade fått en viktstagnation och bristande utveckling. Tingsrätten hade dömt för vållande till kroppsskada, men hovrätten kom senare till en annan slutsats.

När det gäller egenmäktighet med barn gällde åtalet att den tilltalade och en medtilltalad obehörigen skulle ha skiljt målsäganden från den som vårdade honom enligt LVU. Tingsrätten dömde även för denna gärning, men hovrätten prövade om förutsättningarna enligt brottsbalken verkligen var uppfyllda.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten, men att viss ytterligare skriftlig bevisning samt fotografier, filmer och förhör hade lagts fram i delen om vållande till kroppsskada.

I frågan om kroppsskadan fann hovrätten att det inte var styrkt att målsäganden hade haft en bristande utveckling av huvudomfång eller längd, eftersom mätningarna bedömdes osäkra och det fanns uppgifter om felmätning. Däremot ansåg hovrätten att målsäganden hade haft en viktstagnation under den aktuella perioden. Trots det ansåg hovrätten inte att det var styrkt att denna viktstagnation orsakats av den kost som den tilltalade och den medtilltalade gav honom. Hovrätten pekade på att målsäganden också hade en tidig ovilja att äta och att det var oklart i vilken utsträckning detta påverkat vikten. Eftersom det inte gick att avgöra om kosten eller målsägandens egen ovilja att äta var orsaken, ogillades åtalet mot den tilltalade även i denna del.

I frågan om egenmäktighet med barn utgick hovrätten från bestämmelsen i 7 kap. 4 § brottsbalken och hänvisade till tidigare praxis om vad som avses med att ett barn vårdas enligt LVU. Hovrätten fann att det visserligen fanns ett omhändertagande enligt LVU, men att det avgörande var om målsäganden hade skilts från någon som faktiskt vårdade honom enligt ett gällande placeringsbeslut. Hovrätten bedömde att den nya placeringen som beslutades den 3 september 2018 inte hade verkställts under åtalsperioden och att den tidigare vården på utredningshemmet fick anses ha avslutats i och med det nya beslutet. Hovrätten ansåg därför att den tilltalade inte hade skiljt målsäganden från någon som vårdade honom enligt LVU. Åtalet ogillades även i denna del.

Hovrätten gjorde alltså en annan bedömning än tingsrätten både i skuldfrågan och i bevisvärderingen. Tingsrättens fällande dom stod inte fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet i sin helhet. Det innebar att den tilltalade friades från både egenmäktighet med barn, grovt brott, och vållande till kroppsskada, grovt brott.

Eftersom åtalet ogillades avslog hovrätten också målsägandens skadeståndsyrkande. Tingsrätten hade tidigare dömt ut skadestånd solidariskt med en medtilltalad, men den delen undanröjdes alltså i hovrätten.

Hovrätten upphävde även tingsrättens beslut om sekretess för målsägandens identitet. Däremot skulle sekretess för den tilltalades hälsa och personliga förhållanden fortsätta att gälla. Hovrätten slog också fast att sekretessbestämmelsen för uppgifter om den tilltalades hälsa och personliga förhållanden som lagts fram inom stängda dörrar fortfarande skulle vara tillämplig.

Eftersom den tilltalade frikändes i hovrätten dömdes ingen påföljd ut där. Någon uppgift om häktning finns inte i materialet. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst om 100 timmar och ett alternativstraff om fängelse i 9 månader, men hovrätten ändrade alltså domen i sin helhet och dömde inte till någon påföljd.

Fakta