Inbrottsstöld och vapenbrott: hovrätten sänker fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat inbrottsstöld, försök till inbrottsstöld, vapenbrott och brott mot utlänningslagen. För den tilltalade ändras tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd, som sänks från sex år till fyra år och sex månader. I övrigt står tingsrättens dom fast, inklusive utvisning, skadestånd, häktning och beslag.

Om händelsen och åtalet

Åtalet mot den tilltalade gällde 14 fall av inbrottsstöld, två fall av försök till inbrottsstöld, ett vapenbrott och ett brott mot utlänningslagen. Hovrätten redovisar att tingsrätten gjort en utförlig genomgång av bevisningen och att hovrätten ansluter sig till dessa bedömningar.

Enligt tingsrättens dom avsåg gärningarna följande datum och utgång för den tilltalade. Den tilltalade dömdes för inbrottsstöld den 15 september 2022 i Kristinehamns kommun, den 26 september 2022 i Kristinehamns kommun, den 27 september 2022 i Kils kommun, den 26 september 2022 i Karlstads kommun, två inbrottsstölder den 13 oktober 2022 i Mariestads kommun, tre inbrottsstölder den 18 oktober 2022 i Hammarö kommun, Grums kommun och Hammarö kommun, två försök till inbrottsstöld den 24 oktober 2022 i Kristinehamns kommun, inbrottsstöld den 24 oktober 2022 i Hällefors kommun, inbrottsstöld den 25 oktober 2022 i Karlstads kommun, inbrottsstöld den 25 oktober 2022 i Forshaga kommun, inbrottsstöld den 27 oktober 2022 i Mariestads kommun samt inbrottsstöld den 9 november 2022 i Arvika kommun. Den tilltalade dömdes också för vapenbrott avseende perioden 13 oktober 2022 till 15 oktober 2022 i Mariestads kommun och för brott mot utlänningslagen under perioden 15 september 2022 till 9 november 2022 i Karlskoga kommun.

Hovrätten uppger att den tillämpar 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen i den lydelse som gällde före den 1 juli 2023. Hovrätten gör ingen ändring av rubreringarna eller antalet brott jämfört med tingsrätten, utan fastställer ansvaret i sak.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten har tagit del av samma bevisning som tingsrätten, med vissa undantag för uppspelade förhör och ett inspelat förhör som inte åberopats av parterna. Hovrätten hänvisar uttryckligen till tingsrättens bevisvärdering och säger att den instämmer i dessa bedömningar.

När det gäller den tilltalade anser hovrätten att bevisningen räcker för fällande dom för samtliga åtalade gärningar. Hovrätten beskriver brottsligheten som organiserad och att den tilltalade varit en del av en större organisation. Vid straffvärdebedömningen framhåller hovrätten att värdet av det tillgripna i stort varit relativt begränsat, även om viss egendom varit mer värdefull. Trots detta bedömer hovrätten att brottsligheten sammantaget har ett straffvärde som motsvarar fängelse i fyra år och sex månader.

Hovrätten gör alltså en annan straffmätning än tingsrätten, men inte en annan skuldprövning. Tingsrättens ansvarsbedömning står fast. Hovrätten anser också, liksom tingsrätten, att utvisning ska ske. Den tilltalades invändning om familjeliv och anknytning till Italien leder inte till någon annan bedömning, och hovrätten finner att det saknas skäl att tidsbegränsa återreseförbudet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut endast på så sätt att fängelsestraffet bestäms till fyra år och sex månader. Någon annan påföljd än fängelse anses inte aktuell. Tingsrättens beslut om utvisning står fast, vilket innebär att den tilltalade utvisas från Sverige och förbjuds att återvända hit utan tidsbegränsning av återreseförbudet.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills domen vinner laga kraft i fråga om påföljd och utvisning, eller utvisningsbeslutet dessförinnan får verkställas. Hovrätten anger också att det som tingsrätten beslutat om beslag ska fortsätta att gälla.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning av skadestånd och förverkande av beslagtagna kontanter. Någon ändring i dessa delar görs därför inte. Av den överklagade domen framgår att den tilltalade också ålagts en avgift till brottsofferfonden, och hovrätten ändrar inte den delen. Hovrätten beslutar dessutom att staten ska stå för kostnaden i hovrätten för försvararen.

Fakta