Narkotikabrottet i hovrätten: en fällande dom ändrades delvis

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes i hovrätten för narkotikabrott av normalgraden den 13 januari 2023, medan övriga delar av tingsrättens dom stod fast. Hovrätten sänkte samtidigt fängelsestraffet till tre år och en månad, vilket innebar att tingsrättens dom ändrades endast i fråga om narkotikabrottet och straffets längd.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade och en medtilltalad skulle dömas för narkotikabrott enligt åtalspunkten 2 och att straffen skulle skärpas. För den tilltalade yrkades ett längre fängelsestraff än det som tingsrätten bestämt. Den tilltalade motsatte sig ändring.

Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen i hovrätten och gjorde gällande att den tilltalade och medtilltalad tillsammans och i samförstånd olovligen förvärvat 377 gram cannabisharts i överlåtelsesyfte. Gärningen påstods ha begåtts mellan den 1 september 2022 och den 13 januari 2023 på en angiven adress i Norsborg eller på annan okänd plats i riket. I andra hand påstod åklagaren att de i vart fall hade förvarat och innehaft narkotikan på samma plats och under samma tidsperiod. Åklagaren åberopade även andra lagrum än i tingsrätten.

Tingsrätten hade tidigare frikänt den tilltalade från narkotikabrott men dömt honom för grovt vapenbrott, brott mot vapenlagen, dopningsbrott av ringa grad och ringa narkotikabrott. Hovrätten tog upp dessa delar endast som sådana som inte hade överklagats i skuldfrågan och lät dem stå fast.

Hovrätten konstaterade att 377 gram cannabis hade påträffats i ett låst förråd vid husrannsakan den 13 januari 2023. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens redovisning av utredningen och fynden.

När det gällde påståendet om förvärv fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att detta inte var styrkt. Inte heller den justering som gjorts i hovrätten ändrade den bedömningen.

I fråga om förvaring ansåg hovrätten att bevisningen inte räckte. Domstolen framhöll att det visserligen var utrett att narkotikan hade legat i förrådet när den påträffades, men att det inte var klarlagt under vilken period den funnits där eller att någon särskild åtgärd med narkotikan hade vidtagits som gjorde befattningen till förvaring i straffrättslig mening. Därmed ogillades ansvar för förvaring.

Därefter prövade hovrätten om den tilltalade hade innehaft narkotikan. Hovrätten ansåg det klarlagt att han disponerat förrådet under den senare delen av den aktuella perioden och att han därför haft rådighet över det som fanns där, inklusive narkotikan. Hovrätten lade också vikt vid chattmeddelanden och bilder i den tilltalades telefon. Domstolen ansåg att kommunikationen visade att han ägnat sig åt narkotikarelaterad verksamhet, särskilt genom ett meddelande om “Dry” och uppgiften att han hade fyra hekto, vilket hovrätten fann stämma väl med den beslagtagna narkotikan. Sammantaget fann hovrätten att åtalet var styrkt beträffande innehav för den tilltalade den 13 januari 2023.

Hovrätten fann däremot inte att den medtilltalade kunde dömas som medgärningsman till innehavet. Trots fingeravtryck på emballage och viss övrig kommunikation ansåg hovrätten att det fanns alternativa förklaringar som inte uteslutits, och åklagaren hade inte bevisat delaktighet på ett sådant sätt att ansvar kunde följa. Åtalet mot medtilltalad ogillades därför.

Samtliga åtalspunkter som rörde den tilltalade i hovrätten och som framgår av materialet blev därmed följande: grovt vapenbrott den 1 november 2022 till den 13 januari 2023, brott mot vapenlagen den 13 januari 2023, dopningsbrott av ringa grad den 13 januari 2023, ringa narkotikabrott den 13 januari 2023 och narkotikabrott den 13 januari 2023. Hovrätten dömde den tilltalade för narkotikabrottet men lät övriga delar av tingsrättens dom stå fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens utredning och bevisvärdering i de delar som inte ändrades. Den avgörande skillnaden gällde narkotikabrottet. Förvärv ansågs inte bevisat, men innehav ansågs styrkt genom den tilltalades rådighet över förrådet och den narkotikarelaterade kommunikationen i hans telefon.

Domstolen betonade att meddelanden om cannabisliknande varor och den beslagtagna mängden sammantaget gav starkt stöd för att den tilltalade hade hanterat just den aktuella narkotikan. Hovrätten fann att bevisningen räckte för fällande dom och att gärningen begåtts med uppsåt.

När det gällde medtilltalad nådde bevisningen inte upp till kravet för fällande dom. Hovrätten accepterade att fingeravtrycken visade viss hantering av narkotikan, men ansåg att det inte gick att knyta detta till själva innehavet under åtalad tid och plats på ett tillräckligt säkert sätt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att fälla den tilltalade för narkotikabrott den 13 januari 2023 enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen i dess lydelse före den 1 juli 2023. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Hovrätten bestämde fängelsestraffet till tre år och en månad. Straffet höjdes alltså i praktiken i förhållande till tingsrättens påföljd, som var tre års fängelse. Hovrätten uppgav att den delade tingsrättens bedömning av straffvärdet för den övriga brottsligheten, och att den nya narkotikabrottsligheten motsvarade fyra månaders fängelse. Med hänsyn till den tilltalades ålder vid gärningen ansågs den samlade brottsligheten motsvara tre år och en månad.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i fråga om val av påföljd. Den tilltalade hade tidigare varit häktad, och hovrätten noterade att han den 13 juli 2023 nöjdförklarat sig och påbörjat verkställigheten av fängelsestraffet.

Beslutet om beslag skulle fortsätta att gälla. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen och slog fast att denna kostnad skulle stanna på staten. Någon ny prövning av brottsofferfondsavgift eller skadestånd framgår inte av hovrättsdelen i det material som lämnats.