Försök till mord avfärdades i hovrätten – ungdomsvård och skadestånd justerades

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om ett knivvåldsdåd i en trappa på Ramels väg i Malmö. Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade inte dömdes för försök till mord utan för grov misshandel, och skadeståndet höjdes till 111 200 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebar ungdomsvård enligt vårdplan samt att stölddomen och beslagen bestod.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera brott, men i hovrätten var det främst frågan om den tilltalade skulle dömas för försök till mord eller, i andra hand, grov misshandel av den målsägande. Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen i hovrätten och gjorde gällande att den tilltalade hade försökt döda målsäganden genom att utdela ett tjugotal knivhugg, varav flera träffade i ansiktet, på överkroppen och i låret. Enligt åklagaren hade gärningen skett den 24 januari 2024 på Ramels väg i Malmö stad. Om hovrätten inte skulle anse att det var fråga om försök till mord, yrkades ansvar för grov misshandel.

Målsäganden yrkade att den tilltalade skulle dömas för försök till mord och att skadeståndet skulle bestämmas fullt ut enligt hans krav. Den tilltalade bestred ansvar för grov misshandel, yrkade frikännande i den delen och gjorde gällande att han i andra hand borde dömas för misshandel av normalgraden. Han motsatte sig också skadeståndsansvar eller i vart fall att ersättningen skulle sättas ned.

Hovrätten konstaterade att det också fanns en sedan tidigare inte överklagad del av tingsrättens dom, nämligen att den tilltalade skulle dömas för stöld med händelsedatum den 28 oktober 2023. Den delen påverkades inte i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp, med undantag för ett vittne, och även barnförhör från förundersökningen användes.

När det gällde själva händelseförloppet anslöt hovrätten i stora delar till tingsrättens bedömning. Hovrätten ansåg att det var utrett att den tilltalade och målsäganden började boxa mot varandra inne i trapphuset, och att den tilltalade därefter tog fram en kniv och utdelade hugg. Hovrätten godtog inte den tilltalades uppgift om att det var målsäganden som tog fram kniven. Tvärtom fann hovrätten, med stöd av flera vittnesuppgifter och en efterföljande meddelandekonversation, att det var den tilltalade som var beväpnad med kniv.

Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten dock inte att det var säkert utrett att det hade utdelats ytterligare hugg som inte lett till sårskador. Hovrätten stannade därför vid att det var klarlagt att den tilltalade hade utdelat femton knivhugg.

Hovrätten bedömde också invändningen om nödvärn. Domstolen ansåg att det inledningsvis hade varit fråga om ett uppgjort slagsmål, ett så kallat “mannas”, men att detta slagsmål hade varit över när den tilltalade tog fram kniven. Eftersom målsäganden inte längre befann sig i ett angrepp som kunde grunda nödvärn, och eftersom den tilltalade själv var den som hade kniven, godtogs inte nödvärnsinvändningen.

Frågan blev därefter om gärningen skulle bedömas som försök till mord. Hovrätten fann att det rörde sig om livsfarligt våld, eftersom kniv användes mot vitala delar av kroppen. Samtidigt konstaterade domstolen att målsäganden inte hade fått några livshotande skador och att skadorna i stället varit ytliga. Hovrätten fann att utredningen inte räckte för att slå fast att den tilltalade hade agerat med likgiltighetsuppsåt att döda, och det fanns inte heller stöd för att han haft avsikt att döda. Därför ogillades åtalet för försök till mord.

I stället dömdes den tilltalade för grov misshandel, i linje med tingsrättens bedömning av rubriceringen. Hovrätten betonade att det varit fråga om flera knivhugg mot vitala delar av kroppen och att våldet därför varit livsfarligt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på två punkter. För det första bestämdes att ungdomsvården skulle följa den vårdplan som fanns i en bilaga. För det andra höjdes skadeståndet till målsäganden till 111 200 kronor jämte ränta från den 24 januari 2024. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Påföljden blev alltså fortsatt ungdomsvård. Hovrätten uttalade att den tilltalade hade ett särskilt vårdbehov och att den planerade vården var tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde. Hovrätten nämnde också att den tilltalade hade varit frihetsberövad med restriktioner i fyra månader. Någon annan påföljd än ungdomsvård dömdes inte ut.

Skadeståndet höjdes jämfört med tingsrättens dom. Hovrätten ansåg att ersättning för sveda och värk under fyra månader var skälig och att ersättningen för kränkning borde bestämmas till 100 000 kronor. Tillsammans med övrig ersättning ledde det till totalsumman 111 200 kronor. Hovrätten gjorde alltså en annan bedömning än tingsrätten i skadeståndsdelen och justerade beloppet uppåt.

Tingsrättens dom hade tidigare innefattat att den tilltalade dömdes för grov misshandel och stöld, att påföljden bestämdes till ungdomsvård, att skadeståndet uppgick till 85 000 kronor och att avgift till brottsofferfonden skulle betalas. I hovrättens avgörande framgår att tingsrättens dom i övrigt stod fast, men beslutstexten innehåller ingen uttrycklig uppgift om brottsofferfondsavgiften eller häktningstid i hovrätten, varför sådana uppgifter inte redovisas här.

Fakta