Hot och motstånd gav skyddstillsyn

Tingsrätten dömer den tilltalade för både olaga hot och våldsamt motstånd efter händelser den 14 februari 2026. Påföljden bestäms till skyddstillsyn med föreskrift om behandling genom Kriminalvårdens program OTO-Prism. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och återbetala vissa kostnader till staten.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde två brott. För det första åtalades den tilltalade för olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hotade han målsäganden genom att upprepade gånger säga att han skulle döda henne. Det påstods ha skett den 14 februari 2026 på en adress i Umeå kommun. Åklagaren angav att hoten var sådana att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Tingsrätten dömde den tilltalade för olaga hot.

För det andra åtalades han för våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken. Enligt åtalet krängde han med kroppen och slet åt sig armarna för att hindra en polis när han skulle gripas. Även denna gärning påstods ha begåtts den 14 februari 2026 på samma plats i Umeå kommun. Tingsrätten dömde den tilltalade för våldsamt motstånd.

Den tilltalade uppgav att han, när det gällde båda åtals­punkterna, varken kunde erkänna eller förneka brott på grund av bristande minnesbilder. Han bestred inte att han uttalat sig på det sätt som åklagaren påstått, men invände att uttalandena inte hade varit sådana att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att ambulans och polis kallades till den tilltalades adress den 14 februari 2026 efter oro för hans mående. På plats fanns också hans mamma, hans flickvän och målsäganden.

Av uppspelning av kroppskameror, tillhörande promemorior och förhören med målsäganden och polisen framgick enligt tingsrätten att den tilltalade under tiden polisen var på plats i vart fall två gånger uttalade dödshot mot målsäganden. Målsäganden berättade att det inte kändes roligt att bli dödshotad av sin bror, att han var arg och tog ut det på henne samt att hon blev rädd att han skulle skada henne. Den tilltalade uppgav att han inte mindes något av händelserna i lägenheten och att alkohol och mediciner låg bakom minnesförlusten.

Tingsrätten bedömde att den tilltalades uttalanden var sådana att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet, och att den tilltalade måste ha förstått detta trots sitt tillstånd. Åtalet för olaga hot ansågs därför styrkt.

När det gällde våldsamt motstånd fann tingsrätten, med stöd av förhöret med polisen och den åberopade filmningen från kroppskamera, att den tilltalade hade krängt med kroppen och slitit åt sig armarna när han skulle gripas. Det bedömdes som våldsamt motstånd, och även den punkten ledde till fällande dom.

Domslut och påföljd

Tingsrätten ansåg att det samlade straffvärdet motsvarade ett kortare fängelsestraff, men valde ändå skyddstillsyn. Frivården hade yttrat att det förelåg ett övervakningsbehov och att skyddstillsyn med föreskrift om behandling genom Kriminalvårdens program OTO-Prism var den mest brottsförebyggande åtgärden. Tingsrätten delade den bedömningen. Övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska också återbetala 31 602 kronor av kostnaderna till staten. Försvararen och målsägandebiträdet tillerkändes ersättning av staten för sina arbeteinsatser.

Fakta