Medhjälp till grovt bidragsbrott: hovrätten fastställer ansvar men ändrar skadeståndet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om medhjälp till grovt bidragsbrott. För den tilltalade fastställs ansvaret och påföljden i hovrätten, men skadeståndet ändras så att betalningsansvaret bestäms solidariskt inom en angiven del av den totala skadan.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en gärning som enligt tingsrätten har bestått i medhjälp till grovt bidragsbrott under perioden 2014-03-01 till 2017-07-31. Tingsrätten fann att den tilltalade hade främjat den huvudgärning som utförts av en annan tilltalad genom att låta sig anställas som personlig assistent, upprätta och lämna in tidsredovisningar till assistansbolag och därefter ta emot ersättning för kostnader för personlig assistans som betalats ut från Umeå kommun.

Hovrätten hade att pröva överklagandet mot tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade frikännande eller i andra hand lindrigare rubricering och påföljd samt att kommunens skadeståndsyrkande skulle avslås eller sättas ned. Åklagaren och kommunen motsatte sig ändring. Åklagaren vidhöll endast de gärningsmoment som tingsrätten funnit styrkta.

I hovrätten gjordes ingen ändring av brottsrubriceringen. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att den tilltalade gjort sig skyldig till medhjälp till grovt bidragsbrott vid 42 tillfällen. Domstolen framhöll att brottsligheten varit välplanerad och samordnad.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att den tagit del av samma utredning som tingsrätten och att förhören spelats upp. På begäran av en medtilltalad hölls i hovrätten även tilläggsförhör med honom själv och nytt förhör med ett vittne, som också redovisades i domen.

När det gällde den tilltalades skuldfråga anslöt sig hovrätten fullt ut till tingsrättens bevisvärdering. Hovrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade hade varit en del av det upplägg som låg bakom bidragsbrotten och att familjemedlemmarna måste ha varit medvetna om att huvudmannen inte hade för avsikt att bo i Umeå och inte varaktigt bodde där under de aktuella perioderna. Domstolen fann att den tilltalade uppsåtligen främjat de grova bidragsbrotten genom de assistansrelaterade åtgärderna.

Hovrätten konstaterade också att det som förekommit i hovrätten inte förändrade bedömningen. Därför fastställdes tingsrättens dom i skuld- och rubriceringsfrågan.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen för den tilltalade. Påföljden ändrades inte, utan tingsrättens påföljd stod fast. Av den uppgift som finns i materialet framgår att tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och 200 dagsböter om 50 kronor, totalt 10 000 kronor.

Hovrätten ändrade däremot skadeståndsdelen. Domstolen ansåg liksom tingsrätten att skadeståndsskyldighet förelåg, men bestämde att betalningsansvaret skulle knytas till de brott den tilltalade dömts för. För den tilltalades del innebar detta ingen förändring i förhållande till tingsrättens dom, och hovrätten fastställde därför skadeståndsfrågan i den delen. Skadeståndet avsåg ersättning till Umeå kommun. Tingsrätten hade bestämt att betalningsansvaret skulle vara solidariskt med andra tilltalade, och hovrätten ändrade bara vissa solidaritetsbelopp för andra medtilltalade.

Hovrätten fastställde också att den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden enligt tingsrättens dom, men den exakta storleken på avgiften framgår inte av hovrättsdelen i materialet. Någon uppgift om häktning finns inte i det underlag som lämnats här.

Fakta