Fängelse för misshandel och vapenbrott

Den tilltalade döms för ringa misshandel och vapenbrott. Tingsrätten fann att misshandeln den 31 augusti 2024 var styrkt, men att den skulle bedömas som ringa misshandel. När det gäller vapenåtalet ansåg domstolen att innehavet och avfyrandet av vapnet utgjorde vapenbrott av normalgraden enligt äldre lydelse av vapenlagen. Påföljden bestämdes till fängelse i tre månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två punkter. Den första avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och rörde händelsen den 31 augusti 2024. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med en annan person, och även med en okänd gärningsman, hade utdelat flera slag mot målsägandenas ansikten och huvuden på en plats i Falkenberg. Den tilltalade erkände inte ansvar för misshandel i den utsträckning åtalet påstod, men medgav att han hade utdelat ett slag med öppen hand mot den ena målsäganden och gjorde gällande nödvärn. Tingsrätten kom dock fram till att det var styrkt att den tilltalade hade utdelat ett slag mot den ena målsägandens ansikte samt att han eller en okänd gärningsman först hade utdelat ett slag mot den andra målsägandens nacke. För den tilltalade bedömdes gärningen som ringa misshandel och han dömdes för detta brott med händelsedatum den 31 augusti 2024.

Den andra åtalspunkten avsåg vapenbrott enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen i dess lydelse före den 1 januari 2024. Åklagaren påstod att den tilltalade under perioden 29 december 2023 till 23 januari 2024 hade innehaft och avfyrat ett vapen utan rätt till det. Den tilltalade medgav att han hade innehaft och avfyrat en tårgaspistol, men bestred att det var fråga om grovt vapenbrott. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt men att omständigheterna inte räckte för grovt vapenbrott. Brottet bedömdes därför som vapenbrott av normalgraden och tidsperioden i åtalet lades till grund för domen.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde skuldfrågan på målsägandenas och ett vittnes uppgifter samt skriftlig bevisning som fotografier, journalanteckningar, rättsintyg, PM, filmklipp och sakkunnigutlåtande. Domstolen ansåg att berättelserna från den tilltalade och den andra tilltalade framstod som efterhandskonstruktioner och att nödvärnsinvändningarna var obefogade. Rätten fann att angreppet hade skett oprovocerat. Domstolen bedömde samtidigt att det inte var visat att de tilltalade hade agerat tillsammans och i samförstånd på det sätt som åklagaren påstått. Den tilltalade dömdes därför endast för det våld han själv hade utövat.

När det gällde den första åtalspunkten fann tingsrätten att det inte var styrkt att den ena målsäganden hade drabbats av mer än hastigt övergående smärta och rodnad. För den andra målsäganden ansåg domstolen att skadorna visade att våld hade utövats, men att det inte var styrkt att hjärnskakning förekommit. Utifrån den samlade bevisningen bedömde domstolen att den tilltalade gjort sig skyldig till ringa misshandel.

För den andra åtalspunkten konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade erkänt gärningen och att erkännandet stöddes av övrig utredning. Domstolen fann att det inte var styrkt att vapnet var av särskilt farlig beskaffenhet eller att det hade innehafts i en sådan miljö att det typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning. Därför rubricerades gärningen inte som grovt vapenbrott utan som vapenbrott av normalgraden. Eftersom gärningen var begången både före och efter årsskiftet 2023/2024 och åtalet hänvisade till äldre lydelse av lagen, tillämpade rätten den äldre versionen som mest fördelaktig för den tilltalade.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för ringa misshandel begången den 31 augusti 2024 och för vapenbrott begånget under tiden 29 december 2023 till 23 januari 2024. Påföljden bestämdes till fängelse i tre månader.

Den tilltalade ska betala skadestånd till en av målsägandena med 8 000 kronor jämte ränta från den 31 augusti 2024. Den andre målsägandens skadeståndsanspråk avslogs. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde som redovisats i domen.