Knivbrott tillagt i hovrätten efter överklagande om mordförsök

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade hade dömts för flera brott, bland annat försök till mord. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att också fälla den tilltalade för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, men lät i övrigt tingsrättens bedömning och påföljd stå fast. Åtalet mot en annan person för grovt skyddande av brottsling ogillades i hovrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst ett påstående om att den tilltalade den 15 maj 2023 hade angripit målsäganden med ett eggvasst föremål. Enligt hovrätten var det utrett att den tilltalade utövade det våld som orsakade de skador som beskrevs i gärningsbeskrivningen. Skadorna på bröstkorgen och lungsäcken bedömdes vara livshotande, och det fanns en fara för att målsäganden skulle avlida.

Åtalet gällde i hovrätten försök till mord. Hovrätten prövade också om gärningen i stället skulle bedömas som grov misshandel eller försök till dråp, men kom fram till att det var fråga om försök till mord. Brottet bedömdes inte som mindre grovt.

Hovrätten prövade även ett åtal om brott mot knivförbudslagen. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade med sig kniv och i hovrätten justerades gärningsbeskrivningen så att det påstods att han handlade med uppsåt, men i vart fall av oaktsamhet. Den tilltalade medgav att han hade gjort sig skyldig till oaktsamt brott mot knivförbudslagen.

Utöver detta fanns ett åtal mot en annan person för grovt skyddande av brottsling. Den delen ogillades i hovrätten. Eftersom artikeln ska fokusera på en tilltalad person redovisas den delen endast som en del av målets processuella utgång.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att det var bevisat att den tilltalade den 15 maj 2023 hade utövat våld mot målsäganden och att skadorna därigenom orsakats. Eftersom varken målsäganden eller den tilltalade beskrev exakt hur våldet hade gått till, ansåg hovrätten att det inte var utrett att den tilltalade hade avsiktsuppsåt att döda.

Hovrätten prövade därför om den tilltalade hade likgiltighetsuppsåt. Domstolen lade vikt vid att den tilltalade i princip var oskadad medan målsägandens skador var omfattande, vilket talade för att den tilltalade var angriparen. Våldet bestod av fyra hugg eller stick med ett eggvasst föremål, varav två träffade vitala delar av kroppen. Hovrätten framhöll att ett sådant angrepp typiskt sett är ägnat att orsaka död. Dessutom hade målsäganden fått skador i bröstkorgen, lungsäcken och revbenen, och en av skadorna på benet hade gått igenom flera lager kläder. Enligt hovrätten talade detta för att samtliga hugg eller stick utdelades med viss kraft.

Hovrätten ansåg att den tilltalade måste ha förstått att det fanns en hög risk för dödlig utgång och att han ändå var likgiltig inför om målsäganden skulle dö. Domstolen hänvisade också till ett vittnes uppgifter om att den tilltalade, när målsäganden låg skadad på marken, ringde ett videosamtal, verkade relativt opåverkad och talade om att han var trött på en kompis. Mot den bakgrunden fann hovrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att uppsåt förelåg. Hovrätten dömde därför, i likhet med tingsrätten, den tilltalade för försök till mord.

När det gällde knivförbudslagen instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att åklagaren inte hade bevisat att den tilltalade hade uppsåt att ha kniven med sig. Däremot ansågs han ha handlat oaktsamt genom att inte kontrollera innehållet i sin ficka, vilket han själv också hade erkänt. Brottet ansågs inte ringa. Hovrätten dömde därför den tilltalade för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade även dömdes för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål enligt 1 § första stycket och 4 § andra stycket i den lagen. För detta brott bestämdes samma straff som tingsrätten redan hade bestämt. Hovrätten anslöt sig alltså till tingsrättens bedömning av påföljdsval och fängelsestraffets längd.

Tingsrättens dom stod fast i övrigt, inklusive skadeståndet till målsäganden. Hovrätten uppgav att det inte rådde någon tvist om skadeståndet mot bakgrund av den slutliga skuldfrågan.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten hänvisade till att det fanns risk för att han annars skulle avvika, undandra sig straffet eller fortsätta begå brott. Beslagen av kniv och narkotika skulle bestå, och övriga beslag skulle fortsätta att gälla enligt tingsrättens beslut.

Hovrätten beslutade också om ersättning till den tilltalades försvarare av staten.