Hovrätten ändrar brottsrubriceringen för ett hot och bestämmer ungdomsvård med ungdomstjänst

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom. För den tilltalade innebär hovrättens avgörande att han fortfarande fälls för flera brott, men att en av gärningarna från övergrepp i rättssak i stället bedöms som olaga hot. Hovrätten ändrar också påföljden till ungdomsvård med föreskrift om ungdomskontrakt och ungdomstjänst 50 timmar. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som den tilltalade åtalats för. Enligt tingsrättens dom dömdes han för två fall av förolämpning, medhjälp till rån, misshandel och två fall av övergrepp i rättssak. Hovrätten har nu prövat de överklagade delarna och gjort vissa justeringar.

När det gäller misshandeln, som avsåg den 18 augusti 2023, bedömde hovrätten att det var bevisat att den tilltalade, utöver slag i ryggen, också uppsåtligen utdelat en spark som träffat målsäganden i knävecket. Gärningen bedömdes inte som ringa.

För händelsen den 19 augusti 2023 fann hovrätten att ett meddelande från den tilltalade till målsäganden utgjorde ett hot om att målsäganden på nytt skulle utsättas för våld, men det var inte bevisat att syftet varit att hindra målsäganden från att lämna uppgifter till myndighet. I den delen ändrade hovrätten därför rubriceringen från övergrepp i rättssak till olaga hot.

För meddelandet den 17 januari 2024 ansåg hovrätten däremot att syftet måste ha varit att hindra målsäganden från att lämna uppgifter vid rättegången. Den gärningen bedömdes därför som övergrepp i rättssak.

Hovrätten godtog även tingsrättens bedömning att den tilltalade gjort sig skyldig till medhjälp till rån den 18 september 2023. Det ansågs utrett att flera personer utövat våld mot målsäganden och att målsägandens bälte därefter tillgripits, samt att den tilltalade genom råd och dåd främjat gärningen genom att uppmana andra att ta bältet samtidigt som han filmade misshandeln.

Vidare fann hovrätten att den tilltalade gjort sig skyldig till två fall av förolämpning den 28 september 2023. Uttalandena ansågs ha varit riktade mot två målsägande, varit nedsättande och förödmjukande samt syftat till att kränka deras självkänsla eller värdighet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten, och förhören vid tingsrätten spelades upp. I skuldfrågorna anslöt sig hovrätten i flera delar till tingsrättens bedömningar.

I fråga om misshandeln betonade hovrätten att videobevisningen visade att den tilltalade sparkat målsäganden i knävecket. Eftersom våldet skett i anslutning till att målsäganden också utsattes för våld av andra, och den tilltalade kände till detta, ansågs gärningen inte ringa.

När hovrätten prövade övergrepp i rättssak förklarades att meddelandet den 19 augusti 2023 visserligen var hotfullt, men att det inte räckte för att styrka att syftet varit att hindra uppgifter till myndighet. Det ledde till att hovrätten i stället dömde för olaga hot. För meddelandet den 17 januari 2024 ansågs däremot meddelandets innehåll och tidpunkten i förhållande till rättegången tala starkt för att syftet var att påverka målsägandens medverkan i processen.

När det gällde medhjälp till rån ansåg hovrätten att utredningen visade att den tilltalade aktivt främjat gärningen genom uppmaningar och genom att filma händelsen. För förolämpningarna fann hovrätten att ljudinspelningen styrkte att uttalandena gjorts tillsammans och i samförstånd med andra.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att döma den tilltalade för olaga hot i stället för övergrepp i rättssak avseende gärningen den 19 augusti 2023. I övrigt fastställdes ansvarsdelen i huvudsak.

Påföljden ändrades också. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av straffvärdet, som motsvarade tre månaders fängelse med hänsyn till den tilltalades ålder. Trots detta bestämdes påföljden till ungdomsvård med föreskrift om att den tilltalade ska följa ett ungdomskontrakt, samt ungdomstjänst i 50 timmar. Hovrätten uttalade att någon avräkning för frihetsberövande inte skulle ske. Jämfört med tingsrättens dom, som bestämt ungdomstjänst 90 timmar, ändrades alltså påföljden.

När det gäller skadestånd fann hovrätten i huvudsak ingen anledning att ändra tingsrättens bedömning av ersättningarna till målsägandena. Hovrätten bedömde också att vårdnadshavarnas ansvar i skadeståndsfrågan inte skulle ändras. En skadeståndstalan mot särskilt förordnade vårdnadshavare för en av målsägandena avslogs däremot, eftersom de inte var barnets föräldrar i skadeståndslagens mening.

Hovrätten nämner också ersättning till försvarare och målsägandebiträde samt att staten ska stå för kostnaderna i hovrätten. Någon uppgift om häktning framgår inte av den text som ligger till grund för denna sammanställning.